Colca Canyon, Peru

Klockan 08.00 går bussen från Puno till Arequipa. Vi har blivit varnade för att somna på bussen och vikten av att hålla koll på packningen då det sker en del stölder. Vad det gäller packningen är det ingen fara, den hamnar längst in därefter packas potatis, ris och annat som får oss att känna det som  att vi åker i en godstransport. Vi stannar till i Juliaca, där går många Peruaner på med diverse bråte, en tant med en lammunge i famnen! Det är överintag av passagerare , det sitter tom folk i trappan trots att resan tar nästan 6 timmar. Vid de små stoppen som görs dyker det in försäljare som säljer frukt, dricka och godis och som sen får hoppa av i farten.  Det blir olidligt varmt i bussen men fram kommer vi till slut.

Vi har ett späckat program och efter en natt på hotell åker vi vidare mot Colca Canyon, en ravin som har ett djup på mäktiga 3191 m. Stannar till på några platser under färden, ser bla många vilda Viconias, ett djur som ser ut ungefär som en lama men är mycket mindre. Deras ull är oerhört värdefull och en tröja från detta djur kostar upp mot 3000 dollar! Vi stannar också till på resans högsta punkt 4910 möh.

Det är ganska jobbigt med höjden, man sover illa vaknar ofta, det känns obehagligt i kroppen, förlorar mycket vätska både via luften och urinen men framför allt blir man andfådd.  På den höjden vi befinner oss kokar vattnet vid en temperatur på c:a 80 grader och vår kondition är ungefär 20% sämre.

Framme i Colca Canyon tar vi in på ett hostel i den lilla staden Chivay som mer är att betrakta som en håla på landsbygden trots de 7000 invånarna. Vi gör ett besök i ”hot springs” och låter våra kroppar få en välbehövlig avslappning och rengöring i bassängen i detta 38-gradiga vatten som värms upp av vulkanerna runt oss. Vi njuter i fulla drag. Kvällen tillbringar vi på en liten restaurang med levande musik och dansuppträdande. Naturligtvis blir vi båda uppbjudna och får möjlighet att roa vår omgivning och oss själva. Vi är ju vana vid det här laget och har också förstått hur bra vi ser ut i deras kläder.

Morgonen därpå upp i ottan igen. Denna gång för att ta oss till ”the condor pass”. En mäktig upplevelse! Vi ser flygande condorer under oss i ravinen som lyfter och sen flyger över oss. Det är ju inga småfåglar precis utan de mäter 2-3 meter mellan vingarna. De enda fåglar i världen som kan flyga på den här höjden runt 5000 m.

Under vår färd kan vi också betrakta jordbruket som bedrivs på smala terrasser. Inga motordrivna redskap eller fordon allt sker förhand med hackor och spadar eller med oxar. De går många timmar per dag fram och tillbaka till sina åkerplättar. Tiden är inte lika viktig som den är för oss västerlänningar.

Vi kostar på oss en återhämtningsdag i Arequipa som är Perus näst största stad och ligger i sydöstra Peru. Gör ett besök i klostret Santa Catalina, ett eget litet samhälle mitt i stan. Intressant att höra om hur det fungerade på 1800-talet då dotter nr 2 var tvungen att gå i kloster vid 12 års ålder och under 4 år leva isolerat innan nunnelöften givits.  Dessa flickor flickor hade ingen kontakt med yttervärlden och fick aldrig mera träffa sina familjer.  Skönt att saker förändras. Numer bor ca 20 nunnor i klostret utifrån eget val.

Efter kaffe och våffla på en av terrass restaurangerna vid Plaza del Armas är det dags för ett besök hos Juantia. Vi gillar ju att titta på döingar, gjorde detta även i Salta, Argentina. Juanita var ca 12-14 år gammal när hon offrades högt upp på en vulkan, av Inkafolket för att blidka gudarna. Hon hittades 1995 och efter det har fler barn hittats runt om. Man offrade utvalda perfekta barn oftast av hög rang och barnen såg troligen detta som en stor ära.

Nu orkar vi inte med mera Inka och gamla nunnor, det är dags att dra vidare………