Mancora, Peru

Eftersom vi har hört att flera bussar blivit utsatta för rån, tar vi det säkra före det osäkra och tar det lokala flyget till Lima. Efter lite väntan på flygplatsen nästa flight till Trujillo, för att sedan flyga vidare till Talara.  Bern från Vancouver, Canada berättar för oss att han fått en pistol riktad mot sitt huvud och rånad på alla värdesaker när hans buss var på väg mot Lima. Bussen stannade plötsligt för att släppa av en tjej mitt på landsbygden. Vid stoppet hoppade det på fyra beväpnade män som hotade chauffören att köra vidare. Under färden rånades samtliga passagerare på sina värdesaker under pistolhot, ingen av resenärerna kom till skada. När rånet var utfört stoppades bussen pånytt och utövarna tog sitt byte och försvann. Bussen är då långt ute på landsbygden och därmed tidsmässigt långt till någon hjälp. Kanske var även busschauffören inblandad och delaktig i stölden som går med på att stanna utmed vägen där det egentligen inte finns någon anledning att göra ett stopp och droppa av passagerare. Tjejen var definitivt i maskopi med rånarna. Detta är en del av vardagen i Peru, drygt halva befolkningen är fattiga och lever under existensminimum så dollarstinna turister blir utmärkta mål för den kriminella sidan.

Vi befinner oss nu i Norra Peru i en liten ort som heter Mancora nära gränsen till Ecuador en bit söder om ekvatorn. Här är det per definition vinter det innebär att det är lite kyligare och lite mera blåsigt. Det betyder en temperatur runt 25 – 35 grader på dagarna samt lite svalare på kvällarna. Normalt regnar det enbart några dagar om året här, de flesta av årets dagar har en klarblå himmel.  Inte så konstigt att detta kanske är Perus bästa och soligaste badparadis. Den Panamerikanska huvudvägen passerar genom staden med många tunga lastbiltransporter, vilket gör att det är livlig trafik i Mancora. På ett litet familjehotell söder om Mancora har vi hyrt ett rum intill själva stranden. Ägarna Ricardo, Claudia och Lautaro från Argentina är mycket gästvänliga.

I denna region finns det olja av hög kvalité som pumpas upp från ökenlandskapet och via långa pipelines förs oljan vidare till uppsamlingslager i avvaktan för vidare transport med bil eller båt. Oljan har en sådan hög kvalité att den mycket enkelt kan kokas av i hemmen med enkla hembränningsapparater, produkten blir i princip ren bensin som tankas direkt i bränsletankarna på bilar samt motorcyklar. Detta är ett stort problem för oljebolagen, att folk gör hål i oljeledningarna själ olja som tappas i kärl och fraktas bort med hjälp av åsnor eller andra fordon. Kvar blir läckande oljeledningar som dels förstör miljön samt ger ekonomiska förluster för oljebolagen. Det är vanligt att hus exploderar och folk skadas när de försöker förädla den stulna oljan.  Det förkommer också att tankbilar med bensin kapas i Ecuador och körs över gränsen till Peru. Väl i Peru bryr sig inte ordningsmakten det minsta och ofta är de delaktiga själva. Bensinen fylls upp i tomma vattenflaskor eller dunkar och säljs till de som behöver den och marknaden är stor. Lautaro beskiver det som rena vilda västern……

Eftersom det är ökenlandskap utmed kusten är stränderna milslånga med böljande vågor som rullar in över ständerna från Stilla havet. Parasollet fladdrar lätt i vinden, solen gassar från en klarblå himmel. Blickar ut över havet och ser både valar och sjölejon bland vågorna.  En pelikan flyger i en brant dykning ner och träffar vattenytan med ett plask. Hovar stänker upp sand i vattenbrynet, utmed stranden kommer ridande peruaner på  präktiga travhästar. I skuggan försvinner Santoss in i bokvärlden och låter samtidigt en kall cusquena rinna genom strupen.