Tacksamhet

Tacksamhet på Caminon

Som pilgrim är livet enkelt och det är lätt att vara tacksam för enkla saker. Känslan när jag kommer fram till min destination och kliver in på alberget och blir tilldelad en säng och får boa in mig igen, den är obeskrivlig. Jag tar tacksamt emot papperslakanet som jag får för att bädda in plastmadrassen. Visst blir det varmt med plastmadrass men hellre det än ”bedbugs”. Jag bäddar sen över detta med mitt reselakan sidenselma som jag ligger på och har sen min quilt som täcke, gudomligt. Jag har varit med om att få en handduk och då finns inga gränser för tacksamhet och då får min lilla resehandduk vila. Dagens dusch efter en dags vandring vill jag också lovorda. Det är än så länge bara på ett Alberge där det inte funnits varmvatten. 

En kylig men klar morgon strax efter att jag lämnat mitt spartanska Alberge i Santibanez de Valdeiglesias kommer jag till en höjd där jag inte tror mina ögon. Där är uppdukat ett riktigt smörgåsbord av allt möjligt. Där finns frukt, nötter, kokta ägg, bröd, ost, kaffe ja det mesta. Mannen som har hand om detta säger att det är bara att du tar för dig det här är camino! Efter det drar han på sig en ryggsäck och säger att han ska gå och hämta vatten och lämnar detta. Jag pressar mig lite apelsinjuice, äter ett ägg och lite ost och tar med mig lite frukt. Lägger pengar på bordet som andra också har gjort och lämnar detta med varmt hjärta.

Jag har också gått förbi Cruz de Ferro, ett stort kors på en kulle med sten. Där har jag lämnar min Sten som jag haft med mig hemifrån. Den är en symbol för en massa jobbiga saker man bär på sina axlar och nu är jag fri från dom. Andra med mig har gjort samma sak.

Vädret har på sista tiden också varit fantastiskt. Kyligt på morgonen men när solen kommer fram blir det sommarvärme. Jag vandrar genom olika typer av landskap och det är otroligt vackert. Tiden går fort och jag har redan kommit till Galicien, är närmare bestämt i Sarria. Det är härifrån alla som bara ska gå sista 100 km börjar.

Kroppen blir starkare och starkare. Inga problem med fötterna och knäna håller sig i schack även om dagens nerför frestade på. Det känns som jag skulle kunna gå hur långt som helst men nu närmar det sig upploppet.