Perthian Kecil, Malaysia

Monsunregnen börjar att ta sitt grepp om Lankawi. Regnet öser ner och det skapas mindre floder av regnvatten, i långa perioder är det som skyfall.
Den kraftiga vågorna från havet slår ända upp mot altanen och den hårda vinden pressar in regnet genom springor i dörren.
Vi får nu använda våra regnjackor och det dags att fortsatta vidare mot platser där solen skiner.

Masalins kompis kör oss till färjan. Vi tar farväl av Lankawi och styr nu färden österut.

Bussen skumpar fram i natten genom det Malaysiska landskapet. Sitter ganska bra och vi sover flertalet av de tio timmar som färden tar. Vaknar av att bussen är nästan tom på människor. Det är fortfarande kolmörkt ute. Rusar fram till busschaufforen.
– Var är vi ?
– I Kota Bharu, Ni får ta taxi sista biten.
Efter livliga diskussioner om biljetten och att vi ska betala 10 ringit mer än ursprungspriset. Startar plötsligt föraren bussen och kör ytterligare 20 minuter i natten till Kuala Besut visar det sig. Vilket är den lilla båtplatsen där man åker vidare till öarna. Bussen har tjänstgjort som svarttaxi, väldigt just tycker vi och betalar.

En trettio minuters båtfärd tarvid. Vi är ett tiotal personer som tar plats i en mindre båt med två stycken 150 hk:s Mercurymotorer. Båten flyger över vågorna och vi håller ett stadigt tag i relingen. Vi kommer fram klockan åtta på morgonen. En mindre taxibåt tar oss till stranden, Long Beach.
Alla boenden ar ”fullybooked” men vi lyckas till slut hitta ett skabbruckel med delad toa och dusch. Vi får val se under natten om vi ar de ända hyresgästerna i rummet. Panorama Chalets  som boendet heter har djungeln in på knutarna och vi har inte mer an ett trettiotal meter till stranden.

Halleluja här finns inga bilar.

” Sugande på en kall icelemonthe på Perthian Kecil i Sydkinesiska sjön”