Pankam, Myanmar
Burmeserna är absolut inte något homogent folkslag. Bland de ca 55 miljoner invånare omfattar bumanerna ca 68 %. Med de sex övriga minoritetsfolken som vart och ett har sin stat, omfattar de ca 92 %. Men dessutom finns nära 130 olika minoritetsgrupper i landet. Burmanerna skiljer sig från alla de övriga folken genom sin speciella historia. Man kan oftast särskilja en kvinnlig burman från de övriga genom att burmanerna använder thanaka, en blekgul kräm gjord av bark som kvinnor och många män använder i ansiktet. Burmanerna använder oftast longyi, det tygstycke som viras runt kroppen.
Flera minoritetsfolk har sedan Burma blev självständigt 1948 strävat efter ökat självbestämmande, och år 2005 var minst sex etniskt baserade rebellarméer aktiva. Närmare tio andra grupper hade under åren efter 1989 ingått stilleståndsavtal med regeringen. Idag gäller det väpnade motståndet inte bara kraven på självständighet utan like mycket ett försvarskrig mot armés övergrepp mot minoritetsfolken. I vissa delstater blossar dessa oroligheter fortfarande upp men är hitintills av mindre karaktär.
På slippriga leriga små stigar vandrade vi genom det gröna landskapet, små risodlingar, majsfält och små byar passerades. Det regnade, Samdi vår guide skrattade och skämtade, pratade hyfsad engelska klämde ibland i med den enda engelska sång han kunde, ”Country road take me home”. Efter ett par timmar kunde t.om. vi den sången, vi gjorde ett kortare stopp i en liten by där vi köpte the och lite snacks. På eftermiddagen nådde vi den lilla byn Pankam. Själva entrén var försedd med en båge med symbolisk kniv som skulle skydda byn mot onda andar. Namhsan en by några mil från Pankam, där Samdi bodde, var stängd p.g.a interna strider mellan minoriteten Shane som skyddade sin mark och folk mot Myanmars armé.
Pankam en liten by med ca 500 boende, det fanns en centralt belägen gjuten vattenreservoar där byns invånare fick hämta sitt eget vatten. Det enda sättet att nå denna by var antingen till fots eller med motorcykel. De flesta husen hade oftast bara ett rum med eldstad direkt på golvet, nästan alla husen var försedda med plåttak. Många hade solfångare som via batterier gav enkel belysning och kanske ström till någon dvd-spelare. Invånarna i Pankam var farmare och livnärde sig i huvudsak på the, majs och olika typer av grönsaker. Det fanns vattenbufflar som utnyttjades som dragdjur.
Vi skulle bo hos U Ba Aye, ägaren till en liten butik samt byns enda telefon, han visade oss vägen uppför en trapp i ett av husen i byn, vi skulle få sova under ett moskitonät på hans heligaste ställe framför familjens Buddha-altare.
Under en eftermiddag utforskade vi denna lilla by. Det var inte så många västerlänningar som besökt denna by tidigare och just denna gång var vi de enda, därför fick vi många nyfikna blickar. Ett besök i byns förskola med barn mellan 4-8 år totalt 65 st, med endast en lärare. Moisso, den unga läraren, bjöd in oss till en lektion där vi fick känna av atmosfären med glada och sjungande barn. Byns egna lilla ”thebehandlingshus” inspekterades där de dagsplockade thebladen först ångades, efter det en manuell urknådningsprocess av många flinka byhänder. Därefter hälldes bladen i säckar för att sedan sättas under press under längre eller kortare tid, dock minst en tre månader. De mogna säckarna transporterades sedan av skickliga förare på överlastade motorcyklar med kedjor runt däcken på smala leriga stigar till Hsipaw, en halvdags tur med motorcykel enkel resa.
Vi blev inbjudna till U Ba Ayes, frus föräldrahem på en kopp the, en intressant tillställning där vi fick uppleva hur dessa människor bor och lever nära i alla generationer. Mycket enkelt med eldstad mitt på golvet, vi blev bjudna på rostade solrosfrön och the. De allra flesta här och som landet i övrigt tuggar betel ( rostade nötter från arecapalmen tillsammans med kalk som viks in i blad från betelpepparbuske) och deras tandstatus är ganska rödbrunfärgad och gles kan man säga. Vi tog också del av underhållning i munkklostret till entonig musik och improvisatorisk dans tillsammans med massa andra bybor vi träffat under dagen. Solen gick ner strax efter halv sju, runt sju var det mörkt och byborna gick och la sig strax efter åtta för gå upp i gryningen nästa dag. Vi följde bybornas mönster och kröp in under vårt moskitonät och somnade till ett lugnt regn smattrande mot plåttaket.
Previous Post
Next Post
Häftigt!
Bra att ni lägger er tidigt!
Här hemma varmt för årstiden ca: 17 grC och ikväll blir det storm eventuellt orkan.
Tack Erik, du får håll i hatten….
Grattis till seriesegern för Tallboda IF kul
kram från oss
Det roligaste jag gjort sista veckan är att jag var på Bob Dylans konsert i Sthlm. F.ö börjat jobba 50 %.
Gott att du börjat jobba igen. inte fy skam med Bob D 🙂
Hej på er. Det roligaste jag gjort sista tiden är att jag varit på konsert med Bob Dylan i Sthlm. Har nu kommit igång att jobba igen, men jag nöjer mig med 50 % .
Mors!
Hösten fortsätter vara strålande i Sverige!
Tyvärr spenderar man ju den största tiden innepå kontoret så vädret komer inte oss till godo. Men jobbet rullar på även om man hellre hade velat vara på resande fot och suttit och druckit te i U Ba Ayes, frus föräldrahem! På fredag kanske vi lånar erat hem, då vi ska på Winnerbäckkonsert. Michaela är på praktik o börjar nu förstå hur det kan funka på ditt (inte Thomas ställe alltså) jobb 🙂
Ha en bra dag!
Kram
Tjo
Ha så trevligt på konserten och ta hand om huset.
kram från oss
Fina bilder och rolig läsning . Överträffar nattskiftet på SAAB och grått oktoberväder rejält! Ha det fortsatt bra på resan! Roger o Gunnel
Tack, det har gått som tåget hitintills….
ha de gott i höstsverige.
Vilka otroligt fina bilder!!!!! 🙂
Det är så intressant att höra om era resor!
Här är grått, trist, fallna löv, regn o supertråkigt!! 😉 Höjdpunkterna är våra APT o fredagsfikor! 😉 I fredags bjöd Johan på smörgårstårta! 🙂
Njut o ha det så bra!! Kram PIA. Gänget hälsar!!
Kul Pia med gänget att ni följer Santoss.
Caroline hälsar att det finns mer viktiga saker än att arbeta….
Så spännande det ser ut,inte undra på att ni älskar att resa.Kram mamma o Rune.
Mycket spännande. pappa Åke A-M
Oj vad ni är med om mycket. Burma är verkligen ett annorlunda land. Hälsningar pappa Åke A-M från ett soligt Norrköping