Panama City

Ett av världens största underverk är Panamakanalen som förbinder Atlanten med Stilla Havet. Världshavens stora pulsåder, 80 km lång och sträcker sig mellan städerna Colón i öster och huvudstaden Panama City i väster. Varje år passerar ca 16 000 fartyg genom systemet som dras genom slussarna med hjälp av flera synkroniserade lokomotiv. För några år sedan avslutades ett nioårigt byggprojekt där kanalen breddats, farlederna muddrats för att få ett större djup, slussarna  utvidgads och kolossola slussportar har installerats. Vattennivån på den största av de konstgjorda sjöarna har höjts med en och halv meter. Utvidgningen av kanalen har varit ett av de största projekten i världen under de senaste åren. De nya slussarna är 427 meter långa, 55 meter breda och 35 meter djupa. Det betyder att omkring 95 procent av alla världens fartyg numera kan passera genom de nya slussarna. De befintliga slussarna är fortfarande i drift och här passerar mindre fartyg. Godskapaciteten har fördubblats efter det genomförda projektet.

Kostnaden för fartygen som passerar genom kanalen baseras på en beräkningsmodell av nettotonnage och längd. Avgiften för ett fraktfartyg lastat med 4500 container är runt 450 000 US dollar. Den lägsta uttagna avgiften var satt till 36 cent, för den amerikanske äventyraren Richard Halliburton som simmade genom kanalen 1928. Det är inte så svårt att förstå att kanalen är Panamas absolut största inkomstkälla och har bidragit till Panama och Panama Citys utveckling.

Panama City är den mest internationella huvudstaden i Centralamerika, både livlig metropol och porten till fantastisk kultur och natur. Många olika världar samexisterar här både från öst och väst. Panama är ett globalt nav för handel och invandring, den resulterande kulturella cocktailen skapar en uppfriskande attityd som har en större dynamisk utveckling än grannländerna i Centralamerika. Staden har en brokig historia med en mix av gammal och modern byggkonst. I centrum ett skimrande skyline av glittrande glas- och ståltorn som påminner om andra världsstäder.

I stadsdelen Casco Viejo, på ett hostel, i en liten sovsal för fyra personer. Passet och värdesaker som vanligt under kudden, sker uppvaknandet i gryningen, kasar av lakanet och släpper ner fötterna på golvet. Blir mäkta förvånad när ”haglafötterna” får känna av ett fotbad. Hela golvet är översvämmat av vatten, ryggsäcken står på golvet och suger in vatten likt ett läskpapper. Vattnet rinner ut under dörren och ut i korridoren, via den öppna dörren till balkongen flyter en rännil över balkongkanten dråsar ner fem våningar innan det träffar trottoaren. En synnerligen blöt start denna morgon. Lite stressad packas dagspackningen för en tur till San Blas öarna.

Resan i en jeep från Panama City till Carti som ligger vid kusten på östra sidan av landet tar knappt tre timmar. Den sista timmen på mycket spektakulära vägar genom Panamas djungelhögland. Väl framme vid Golf de Guna Yala finns enkla hyddor och några bryggor med flera öppna motorbåtar. Efter ett antal startförsök får Kunaindianen igång Yamahamotorn och båten stutsar ut över det turkosblå havet. Vattnet forsar runt fören, båten slår hårt i vågdalarna. Lite otaktiskt sitter vi längst bak i båten och varje gång skrovet slår i sköljer vattnet över oss och det är inte bara Haglafötterna som blir blöta denna gång.

San Blas öarna är Kunaindianernas hem. Här hittar du hundratals små öar, många obebodda, den ena vackrare än den andra. På många öar bor bara enstaka familjer. De lite större öarna har några hundra invånare, här finns egna skolor, sjukhus och kommunala byggnader, allt på en ganska liten yta.

Längtar du efter lugn, vita stränder och kristallklart vatten är det hit du ska åka. Efter en lång skumpande båttur sätter Kunaindianen iland oss på den kritvita paradisstranden. Under vajande palmer på ön Perro kan vi torka våra kläder inklusive Carros pass, där en del stämplar flyter ut som en blåaktig sörja över sidorna. Den karibiska vinden och solen räddar passet, den viktigaste stämpel är kvar.

Dagen efter i Casco Viejo berättar Derian svårigheten att överleva på att sälja souvenirer till turisterna. Hans butik är överfull av prylar och det finns många likadana butiker i Casco Viejo vilket innebär att konkurrensen om kunderna är hård. Han har fått skamliga erbjudanden av maffian men har hitintills orkat stå emot, det är bättre att hålla sig borta från svarta marknaden. Svordomar rinner ur hans mun när talar om kokainet som flygs från Colombia och släpps över San Blas öarna långt från fastlandet. Kuna indianer fiskar sedan upp bytet och forslar drogerna vidare med båtar och bilar genom korrupta polisspärrar vidare till Panama City.

De sista dagarna i Panama City har vi ett annat boende utan ofrivilliga fotbad på mornarna.