Boquete, Panama

Vi har lämnat den lilla kustorten Almirante vid karibiska havet bakom oss. Vägen slingar sig uppför på smala serpentinvägar. På de branta sluttningarna växer kaffeträden i långa rader, den rödaktiga frukten lyser igenom bladverken. Beroende på höjden och det fuktiga klimatet växer kaffefröet betydligt långsammare här än på låglandet. Den långa mognadstiden och varsam handplockning av frukten möjliggör en synnerligen bra kaffekvalité. Den här provinsen Chiriqui i Panama är känd för sitt goda kaffe. Under klättringen uppför morrar motorn i den lilla Toyota bussen, dimman tätnar, det regnar. Väl uppe på bergskammen är det en bedårande utsikt, mot öster molnigt med regn men vi kan skönja Karibiska havet, mot väster är det klar sikt med blå himmel och i horisonten syns Stilla havet.

Tinna Island, Shannon Canada, Ruo Portugal, Thomas Sverige, Sarah England,
Helen Irland, Carro Sverige, Caitlin Australien, Michael Australien

Boquete är känd för sitt svala, friska klimat och orörda natur. Kaffe, grönsaker och citrusfrukter odlas i riklig mängd. Boquete är en av Panamas toppdestinationer för utomhusaktiviteter som vandring, forsränning och klättring. Tyvärr för vår del har vi under vårt besök en hel del regn och dimma. På  Aveny Central vid La Casa del Cafe avnjuter vi det godaste kaffet under hela vår resa i Centralamerika.

I Boquete finns många människor som härstammar från urbefolkningen i en av Panamas största stammar, Ngöbe-Buglé. De utgör en kulturell och färgstark atmosfär i Boquete. Urbefolkningens huvudgrupper i Panama uppgår till ca 10 % av den totala befolkningen. Trots det moderna samhällets krypande inflytande fortsätter många av dessa grupper att hålla fast vid sin tradition med kultur och språk.

Bildgalleri, La del Cafe Boquete, Kaffefrö i olika stadier, Torkad kaffefrukt, 
Gatubilder Boquete, Kaffeträd, Vårt rum, Ursprungsbefolkning Ngöbe-Buglé

Vi fortsätter vår resa genom Centralamerika. Vägarna har betydligt bättre status i Panama än exempelvis i Guatemala och Nicaragua. Där det finns vägren används den här oftast av trafikanter och inte som ex. upplag för torkning av ris och korn som i andra centralamerikanska länder. Trafikkulturen är dock samma i hela Centralamerika där omkörningar på motorvägar sker lite som det passar både till höger och vänster. Av- och påfarter till motorvägar saknas helt och vänstersvängar över flerfiliga körfält tillhör vardagen.

På många sträckor har vi färdats på den Panamerikanska landsvägen som är ett vägnät som länkar ihop Nord- och Sydamerika stater och länder från Alaska till den sydligaste delen av Argentina. Landsvägen belastas med tung lastbilstrafik och vid gränsövergångar mellan länder bildas kilometerlånga köer av lastbilar.

Det enda stället där landsvägen gör ett avbrott är en 87 km lång sträckning som går över statsgränsen mellan Panama och Colombia, den så kallade ”Dariénluckan”. Miljögrupper, indianfolk, och regeringar är emot ett landsvägsbygge i området av varierande skäl – för att skydda regnskogen, förhindra spridning av tropiska sjukdomar, förhindra införsel av knark från Colombia, värna indianfolkens försörjningsmöjligheter och förhindra mul- och klövsjukans intrång i Nordamerika.

Efter Boquete stannar vi för ett par dagars sol och bad i Santa Catalina vid Stilla havet. Därefter väntar Panama City som är vår sista destinationen på denna resa.