Monteverde Costa Rica

Precis som en del andra länder i Centralamerika förblir Costa Ricas historia som ett sammelsurium  av olika styrande regimer från forna Colombianska stammar tills den europeiska upptäckten av den nya världen genom Christopher Columbus. Ursprungsbefolkningar från Costa Rica har i århundraden genomlidit  underkastelse, förtryck och  missionsverksamhet. Men i mitten av 1900-talet ändrade Costa Rica radikalt sin politiska ställning i Centralamerika genom att avskaffa sin armé, variera sin ekonomi och förmedla fred i landet. Detta har banat vägen för en stabil ekonomi och en miljövänlig nation.

Costa Rica har ett fantastiskt djurliv och tropiska regnskogar, det ser vi inte minst i Monteverde som ligger 1400 m.ö.h. Regnskogarna eller Cloud Forest ger så mycket frodig grönska och det är  produkten av nederbörd, dimma, lågt hängande moln som hela tiden ger fukt till växtligheten. Detta naturliga ”vattenhjul” är det som upprätthåller Costa Ricas imponerande ekosystem, i dessa molnskogar finns tusentals olika sorter av insekter, träd och fauna. Dessutom flera hundra olika typer av fåglar och däggdjur.

En stor utmaning i Monteverde är att via zipline ”flyga över regnskogen”. Vi utrustas med hjälmar, klätterselar med olika säkerhetsanordningar sedan lite instruktioner hur man bl.a. bromsar ner farten. Klätterselarna förankras med löphjul i uppspända vajrar som är uppspända högt upp i trädtopparna. Först några kortare turer som uppvärmning sedan flög vi som ”superman”  liggande på mage över regnskogen i ca 1 kilometer, 180 meter över marken. Det hela avslutades med att gå ut på en svajig hängbro och hoppa ut likt ett bungyjump i något de kallar ”Tarzanswing”. Jag har inte hört Carro skrika och skratta på det sättet förut, först ett dödsångestvrål sedan ett galet gapskratt i själva swingen. Man kan säga att det var någon form av adrenalinkick som for ut genom hennes mun.

”Folk är galna här” säger Carlos Batrey

Han har guidat turister under tjugo års tid. Vi träffar honom vid Park Central framför National teatern i centrala San Jose. Carlos en glad, humoristisk prick, galen och mycket kunnig. Det flödar fakta ur hans mun, blandat med gapskratt. Han pratar om den stora invandringen till Costa Rica från Nicaragua. Gränsproblemen med grannen i norr och förorening av floder i  Costa Rica. Den stora mängden av narkotika som förs in illegalt till Costa Rica från Colombia. Droger som många unga grabbar sedan säljer dyrt på svarta marknaden och köper flotta bilar och motorcyklar. Den korrupta regeringen visserligen med  relativt nyvald president men samma folk sitter kvar i regeringen alla fall så det är samma  som förut.

”De sköter inte  våra kulturbyggnader heller, nu bor det invandrare i våra byggnader som ingen bryr sig om, folk är galna här” säger Carlos och gapskrattar.

Carlos lämnar oss vid Park Morazan och föreslår att vi ska äta lunch vid Casa del Mar. I en fin gammal matsal blir vi serverade en av San Joses beryktade maträtter. Vi visste inte vad vi beställt vår spanska är inte vad den borde vara men detta är och förblir troligen resans absoluta bottennapp vad gäller mat. Ris, bönor och stekta fläsksvålar  badande i en rödaktig sörja.

Från storstadens i San Jose till den karibiska stranden vid Puerto Viejo de Talamanca nära gränsen till Panama. Vi besöker ett center som tar emot skadade och föräldralösa vilda djur som sedan, om möjligt återanpassas till sitt ursprungliga vilda liv. Allt arbete är volontärt och det inträde som tas går oavkortat till centret.

Här i Puerto Viejo rullar vågorna in över stranden, reggaemusikens låter svagt från strandrestaurangen, palmerna vajar i den svaga kvällsbrisen och inga fläsksvålar finns på tallriken.