Nigardsbreen, Norge

Isyxan flyger genom luften och borrar sig in i den turkosblå isen. Det vinklade bladet med rundade hullingar fäster bra i den hårda glaciärisen. Stegjärnen klämmer lite runt kängorna, de främre istaggarna på stegjärnen sitter rejält insparkade i isen. Ett nytt hugg med den andra vänstra isyxan sätter sig ytterligare en bit högre upp. Belastar bägge yxorna med min egen hängande kroppsvikt, det känns stabilt, flyttar ena foten, sparkar in taggarna på stegjärnen på nytt och drar mig uppåt. Förvånansvärt bra fäste i den nästan lodräta isväggen, får vrida och bända lite för att få loss yxans blad ur isen för att sedan måtta ett nytt slag i det turkos blå istäcket. Det faller ett lätt regn men vi har haft tur, större delen av dagen har det varit uppehåll. Molnbankarna döljer en del av bergssidorna men i molngluggarna syns de snöklädda topparna bakom oss i horisonten. Rakt fram finns inte mycket mer än en brant turkosblå isvägg. Efter ytterligare ett antal hugg med isyxorna är jag upp på kanten och ser infästningen av repet som är fäst i isskruvarna. Blickar vidare uppåt, ser ett större is landskap och kan skönja den högsta delen av glaciären. Lösgör yxorna och låter dom hänga löst i handlovarna, ställer mig upp. Kollar att repet sitter ordentligt fast i selen. Vänder mig om ger klartecken.

–   Bra, ta tag i repet och fira dig ner.

Det är Josef som skriker, vår norske guide och Breeförare som står ett tiotal meter nedanför isväggen.

Vi befinner oss på Nigardsbreen som är en del av Norges och Europas största fastlandsglaciär, Jostelbreen. Detta enorma is landskap är ca 100 km långt och ungefär 15 km brett, istäcket är i genomsnitt 500 m tjockt. Glaciären är klassad som nationalpark och är belägen norr om Sognefjorden söder om Ålesund. Jostedalen som går i nordlig riktning är dalgången som leder fram till Nigardsbreen.  Det är ett dramatiskt och fantastisk landområde med en mängd olika is formationer, stora is-sprickor och is-grottor. Den klara turkosblå färgen på den fuktiga glaciärisen utgör en otroligt mäktig och annorlunda naturupplevelse. Stora delar av isen är snötäckt och på vissa partier syns spår av svart lavaaska efter vulkanutbrotten från Island. På en del ställen är snöblandningen på isen rödaktig, men konstigt nog är den röda färgen naturliga grönalger. Vi passerar flera djupa sprickor i det väldiga istäcket, som vanligt är det en fördel med långa ben och stora fötter som når över sprickorna. Det är lite värre för kvinnan i vårt sällskap som har korta ”hob-ben”, men hon har mångårig norgerutin och fixar även de större sprickorna galant. Som extra säkerhet har även min följeslagare, som ibland åker veteranbil på fina sommarvägar på lediga stunder, laddat lite extra.  Han har för säkerhets skull inte bara packat ner en, utan tre isyxor i sin ryggsäck ifall vi skulle stöta på för besvärliga hinder i den turkosblå isen.

Att vandra på glaciärisar är en otrolig upplevelse, dels väldigt annorlunda i skiftande turkosblått landskap men även att känna vindarna och temperatur variationerna, se vyerna av den norska fjällvärlden och uppleva tystnaden. Glaciärisen smälter och skapar bäckar av vatten som rinner både på och genom sprickor i isen men även under is-massivet smälter isen och bildar smältvatten. Bäckarna skapar grå-turkosa forsande floder av smält glaciäris som strömmar vidare mot dalgången. Det är skrämmande att glaciärerna sakta men säkert håller på att smälta bort och försvinna. Trenden är tydlig och alarmerande och på de sista hundra åren har Nigardsbreen dragit sig tillbaka knappt två kilometer. Samma fenomen finns globalt över hela världen att glaciärerna drar sig tillbaka p.g.a jordens uppvärmning.  Glaciärerna drar också till sig mängder av nyfikna besökare från hela världen. Vid Nigardsbreen, för några år sedan var det ett par unga föräldrar som omkom i ett isras, deras barn åtta och nio år gamla blev vitten till den tragiska olyckan.

Man ska ha respekt för glaciärer, de är dynamiska och föränderliga, liknar en vanlig godis Snickers i sin uppbyggnad, som en av våra guider beskrev glaciärens uppbyggnad och förändringsprocess.

Vi kom i alla fall helskinnade från isen. Det regnar när vi vandrar tillbaka mot våra parkerade bilar, knappt en timmas vandring från iskanten. Regnet gör stenar och berghällar såphala. Många besökare är dåligt utrustade och har inte rätt kläder eller vettiga skor även om de bara ska beskåda glaciären på avstånd.  En holländsk kvinnlig läkare framför oss på stigen dråsar omkull och skadar knät. Vårt lilla team såg till att hon kunde komma tillbaka till parkeringen för vidare transport till norsk sjukstuga.

Denna Norgetur var ett Ingvarssons snabbryck men gav två dagars härliga glaciärvandringar i vårat fantastiska grannland. Vårt goa team med lättsamma attityder kunde även utnyttja Hyttans faciliteter i Sognefjäll. Den välsmakande norska Søgnø ølen tillsammans med Gulrotsuppe och Båtpotäter med Lammskank smakande förträffligt som avslutning. En liten notis i sammanhanget är att ”Mannen i lågskorna” denna gång använde kängor. Detta troligtvis för att lågskor inte harmoniserar med stegjärn, eller var detta ett trendbrott?

Norge levererar som alltid. Tack, leksingar för mat o husrum och alla i teamet för en god tur.