Nattlig smekning

Kyrkklockan slår nio slag. Varje slag ger ifrån sig en ekande hög klang. Mellan klockslagen är det kortvarigt tyst och stilla. Ljudet av klockan tränger in i vårt öppna sovrumsfönster, det är plågsamt högt. Solen har gått ner, mörkret börjar svepa om husen runtomkring. Efter en  tidig morgon ligger vi redan i våra sängar. Denna gång på ett Alberge, Casa Da Valada i byn Labruja. Vårt rum består i all enkelhet av fyra sängar som upptar hela rummet, inte mer än så. Väggarna är helt vita och kala. Tysken Martin, Polska Agnieszka samt Carro och jag, Carro o Martin sover redan, Agnieszka och jag ligger tysta i mörkret och petar på våra mobiltelefoner. 

Kyrkklockans timslag är irriterande, ska den hålla på hela natten blir det jobbigt. 

Hör inga flera slag från klockan somnar så småningom. Vaknar långt senare av känslan att någon ”smeker” min arm. Svagt ljus kommer in genom det öppna fönstret. Hör små flaxande vingslag, blir klarvaken, kikar in i dunklet, något flyger mot huvudet jag duckar instinktivt, kikar in i dunklet igen, hör flaxandet mot taket, mot väggen, flaxandet kommer emot mig igen slår med handen ut i luften för att värja mig. I det svaga skenet kan jag ana två jagande fladdermöss som flyger runt i snabba cirklar i rummet. De jagar runt i rummet jag duckar flera gånger, förmodligen har fladdermössen full koll med sitt sätt att orientera sig med deras spelande ultraljud och unika hörsel. Till slut hittar de ut genom det öppna fönstret. Jag kan sluta att stirra och koncentrera mig på att sova lite.

Vid frukosten språkar vi med Agnieszka innan hon lämnar, hon har startat i Bilbao och går nu söderut mot sitt slutmål i Porto. Vi själva vandrar norrut, genom byn Labruja och vidare in i skogen över den hösta punkten, Portela Grande ca 400 möh. En fin sträcka genom små tallskogar och pinjeträd. Där de flesta tallarna är delvis avskavda för utvinning av naturlig kåda. Kådan används till bl.a. målarfärg och kosmetika.

På andra sidan ”berget” hittar vi ett mysigt cafe, vi äter en förstärkt frukost. Sitter o njuter av atmosfären någon timme, där fler o fler pilgrimer stannar till o fikar/lunchar. Språkar med några italienare som njuter av en kall och uttrycker ” Bella Vita”, ”Bella Vita” , Good life. Håller med detta caminoliv är verkligen good life.

Efter en kort sträcka och innan det blir för varmt checkar vi in på det kommunala Alberget Pedro de Rubiaes. 

Hospitalieren Cilla är noggrann med incheckningen, fyller för hand i loggboken med namn, ålder, land, yrke, passnummer. Hon delger oss sedan var sin sängbiljett till sovsalen. Vi får underslafar vilket är en klar fördel i den 28 sängar stora sovsalen bestående av enbart våningssängar.

Vi betalar 300 kr för en pilgrimsmeny för två personer då ingår förrätt, huvudrätt och en flaska vin.  För det kommunala Alberget slantar vi upp 90 kr för bädd nr 39 och 90 kr för bädd nr 41. Det är inte så dyrt att leva som pilgrim i Portugal.