Countryside around Kalaw, Myanmar

Många vägar i Myanmar är stängda för utlänningar. Men vägar med destination runt de större städerna Yangon – Bagan – Mandalay – Taunggyi och en del andra ställen är öppna för turister och tillgängligheten ökar nog till flera platser med landets framtida utveckling. Samt förhoppningsvis att det kommande valet 2015 kommer att ge Myanmars befolkning ett bättre liv och rättvisa. Vägarna håller låg standard och är undermåliga, därför tar de som har ekonomiska möjligheter inrikesflyget även om det är relativt korta sträckor, dessutom är det mycket tidsbesparande.

Vandring från Kalaw till Inle Lake

Vi gjorde en tre dagars vandring från Kalaw till Inlesjön. Vandringen gick över bergen och det är 62 km totalt med den högsta punkten på 1700 meter.  Detta är en populär vandring, det är bara Carro och jag plus vår guide Waiyan på denna vandring . Det var varmt och ibland lite jobbigt men vyerna är fina med fantastiska människor som brukar jorden med enkla metoder. Vi vinkade till glada leende barn, tar bilder med lokalbefolkningen. Maten tillagades hos lokalbefolkningen på speciellt utvalda ställen. Kockarna lagade verkligen god mat. Under vandringen bodde vi enkelt i två olika kloster.

Familjer på landsbygden i Myanmar tenderar att bli större och att föda barn anses som en stor händelse. Barn är eftertraktade, pojkar som familjeförsörjande farmare och flickor förväntas att ta hand om den gamla generationen senare i livet, det är vanligt att familjer får sex till sju barn. Det finns både tre och fyra generationer i familjer som bor i 2-3 rums hyddor. En del av hyddorna har små dieseldrivna generatorer som ger lite belysning och kanske några timmars tv-tittande, men de allra flesta hade ingen el överhuvudtaget. Rinnande vatten är mycket sällsynt, vatten transporterades ofta långa vägar i handburna kärl.

Ungefär en tre fjärdedelar av landets befolkning bor och verkar på landsbygden, så mycket handlar om byarna på landet. Här betyder inte politiken eller drömmen om ett gott välbefinnande så mycket om man jämför mot vad säsongens skörd betyder eller nivån i floden som användes till bad, tvätt och dricksvatten. Nästan överallt är människorna kända för att hjälpa varandra när det behövs och de kallar ofta varandra för bröder och systrar.

Övernattning i kloster

I klostret vaknade vi av barnsång, en entonig novis-sång från den intilliggande klosterbyggnaden. Det var mörkt och ingenting annat än barnmunkarnas sång hördes. Klockan var halvfem på morgonen. Det var dryga två timmar kvar innan våra kockar skulle göra vår frukost för dagen. Detta var den andra övernattningen på kloster efter två av totalt tre, vandringsdagar efter starten i Kalaw. Under dessa dagar hade vi passerat ett antal byar, en mängd olika odlingar av ris, sesam, chilli, potatis, blomkål, kål och ingefära. Ett frapperande primitivt uråldrigt sätt att bruka dessa små jordbitar, allting gjordes för hand. Vattenbufflar användes som dragdjur framförallt på mornar och kvällar eftersom de inte tålde den höga temperaturen mitt på dagarna, då användes istället den burmesiska kon som var betydligt mera värmetålig. Vi hade mött många människor längs vägen de flesta med ett stort leende på läpparna trots att de flesta bar tungt, mycket tungt med små seniga kroppar.  Åtskilliga hälsade ändå på oss med ett glatt ”ming-guh-la-ba”.

Barnsången hade nu tystnat och noviserna skrek och lekte ute på den stora grusgården utanför klostret. Solen lyste genom springorna i träväggen och bildade små ränder på ryggsäcken.

Vi intog frukosten tillsammans med vår guide Waiyan Turi sittande på en bambumatta på cement golvet vid det låga bordet i klostret. Stekt ris, stekt ägg, bröd kaffe och flera muggar grönt the skulle ge oss energi för den sista vandringsdagen till Inle Lake i Shan distriktet.