Cirkeln är sluten, Malaysia

Tillbaka i KL, vi åker raka vägen hem till Cheras. Farmor Foong öppnar dörren och välkomnar oss, eftersom mr Foong jobbar. Det känns skönt att vara ”hemma” igen.
Ja, Larssons vi hörde oxå om fransmannen (spiderman) som klättrade upp i Petronas Tower, på utsidan! tog visst 1 tim 45 min upp till toppen 452 m. Vi gjorde det dock lättare for oss och tog hissen till 41:a våningen, blixtsnabbt men då bara till ynka 170 m. Ingen dålig utsikt att stå där uppe och se hela KL under sig. Vi kunde även studera fönsterputsaren som hängde i korg utanfor och dinglade.
Vi har ju gått en del har i Malaysia och våra stackars fötter har fått utstå en del, blivit lite svampiga om vi säger så. Botemedlet blev en slags spa, vi doppade ner fötterna i ett kollosalt stim av Doctors fish en sotvattenfisk ( utan tänder). Dessa kalasade på fötterna sög bort gammal fotsvamp och annan skit. Kittlade som faan i början men gjorde underverk.

Vi trivs bra har i KL. Det är ok att se ut hur som helst. Alla i olika klädstilar turbaner, hucklen, saris, feshattar mm ? blandas med västerländskt mode. Ingen behöver känna sig annorlunda i denna stad. Låter en kall öl glida ner i strupen när vi sitter i Chinatown, känner doften av olika kulinariska restauranger och blir en del av folkvimlet. Njuter oxå av att avsluta kvällen i Foongs hemmakvarter och vara de enda utlänningarna bland lokalbefolkningen.

Innan vi lägger oss har vi en lång pratstund med fru Foong, Yen. Som lärare i en skola för malaykineser berättar hon att hon undervisar 50 !! elever. Hon pratar oxå om att politikerna favoriserar ” malaysierna” framfor tex kineserna som ändock är 30% av befolkningen och att de bästa kineserna varvas till Singapor och lämnar Malaysia vilket hämmar landets utveckling. Yen menar att kineserna är mer energiska/affärsinriktade än de långsamma malaysierna. Hon hoppas på en förändring nu när de valt en ny premiärminister.

Detta är sluttampen och nu återstår i princip bara hemfärden.
Tack för alla inlägg. Kul att ni ville följa vår resa.

Thomas

Lämna ett svar