Chichén Itzá, Mexiko

De mest berömda och bäst restaurerade  Mayaruinerna på Yucatanhalvön är Chichén Itzà. Mayatemplen har varit fullständigt överväxta av djungelgrönska men har grävts fram och nu visas sedan många år en liten del av Mayastaden offentligt. Detta är ett av världens sju underverk och visar att Mayafolket kunde konstruera fantastiska byggnadsverk, huvuddelen gjort av kalksten. Pyramiden El Castello utgör ett tidstempel, med en detaljerad almanacka och en astronomisk tidskalender där man kunde avläsa datum och tid med en exakt pression, lika bra som i vår moderna tid. Skillnaden är Mayafolket gjorde det för mer än tusen år sedan.

Visst är det en enorm turistmagnet med massor av folk och tjatande försäljare i långa rader. Det finns många gripande historier. Mayafolket var inte bara ett folk utan bestod av ett sjuttiotal olika folkslag. På den tiden grävde eller brände inte vissa folkslag sina döda anhöriga. De lades i gjutna betongkistor och ställdes direkt på marken. Efter sju år då liket var förruttnat öppnades kistlocket och benen tvättas och gjordes rena av de närmast anhöriga. Benknotorna placerades sedan väl polerade i separat gravkista. Ursprungsgraven återanvändes för nya gäster. En sed som upprepas av anhöriga som skötte om benresterna under lång tid. Kan ni tänka er ett jobb som en ”benputsare” och polera farfars gamla benknotor!

I Mexiko och Latinamerika finns tusentals ”Cenote” det är som ett slukhål där kalkstensberggrunden rasat och skapat grottor under jord som är fyllda och i de flesta fall med färskt grundvatten. Grottorna utgör enorma tunnelsystem under jord. Vi stannade vid en ”Cenote” vid den spikraka vägen som skär som en varm smörkniv genom den gröna djungelgrönskan till Chichén Itzá. Vi går ner via en smal tunnel ett trettitalmeter ner till en underjordisk sjö. Vattnet är turkosgrönt, svalkande, stalaktiter hänger runt i taket. Det är verkligen en häftig känsla att simma omkring i detta klara vatten.

Nu har vi besökt ett par klassiska turistmål i den kanske mest turistväxande regionen runt Cancun, Playa del Carmen och Tulum i östra Mexiko. Här kan även den kräsne finna sig till rätta vad det gäller matutbudet –  finns mycket för gommen att glädjas över. Smakupplevelserna med ursprungsfolkens kök, som tortillas, chili, potatis och bönor, och den spanska medelhavskosten är ett av få entydigt positiva resultaten av den annars så brutala och traumatiska spanska koloniseringen.

Häromkvällen dreglade vi över fantastiska lokaltillverkande Tacos på en bakgata i Tulum. Mat har en central roll i många kulturer, vi har hört att Mexiko har den bästa maten i Latinamerika. Vi får väl se vad vi får intryck av andra latinamerikanska länder när vi är klara med den här resan.

Den lite rostiga gasspisen på det lite primitiva utomhuskök kokar upp vårt kaffevatten. Bröd, Rödlök, majonäs, tomat, ost, bröd och en burk oliver utgör matsäcken för den kommande dagsresan västerut.