Åter mot Bangkok

Thandwe Myanmar

Efter knappt en veckas strandliv på lugna Ngapali Beach vid den bengaliska bukten i östra Myanmar, är det nu dax att åka vidare. En chaufför från ett närliggande hotell hämtar och kör oss vidare till flygplatsen i Thandwe som bara ligger en mil bort. Sedan följer en enkel manuell incheckning utan digitala hjälpmedel. Bagaget vägs in på en gammal våg med klassiskt visarinstrument, våra pass granskas och noteras i en linjerad pappersliggare. Ett klistermärke som symboliserar vår flight fästs på våra t-shirts, sedan blir vi visade till en liten vänthall med enkla plaststolar. Efter en stund kommer en relativt välklädd herre i grön skjorta och visar upp en blå skylt med ”Ready for Boarding”. Det är dax att gå ombord, våra ryggsäckar dras ut på en kärra till det lilla propellerplanet. Inne i planet är det kanske ett tjugotal personer, de flesta är inhemska men det finns ett par turister till ombord. Motorerna varvar upp, hjulen lämnar asfalten och snart är vi uppe i luften. Detta är den tredje flighten lokalt i detta land så nu börjar vi bli vana vid de interna lokala flygplatsrutinerna.

Vi landar i Yangon som är den största staden i Myanmar, här är flygplatsen modern som vilken västflygplats som helst. I tullen granskas våra immigrationshandlingar och pass noggrant innan de omsorgsfullt stämplas. Vi lämnar nu Yangon i Myanmar sätter oss på ett nytt flyg till Bangkok.

Bangkok

Officiellt så bor mer än en tiondel av Thailands befolkning i huvudstaden, men det är snarare en femtedel i realiteten. Under senare decennier har Bangkok dessutom fått en mer internationell prägel med fler invånare och arbetskraft från världens alla världsdelar.

I staden finns kända buddhistiska tempel, en myllrande chinatown, marknader med alla tänkbara varor, högklassiga restauranger, jättelika shoppingcenter och väldigt många vänliga människor. Detta är tredje gången vi är i Bangkok så vi känner oss lite hemma. Tar in på ett litet hotell går sedan ut i myllret. Vi tar ett skytrain till stationen National Stadium Station vid Siam Center och strövar runt på det kolossala shoppingcentret MBK. Detta shoppingcenter håller generellt låga priser och har blivit extremt populärt bland turister. Här hittar man alltifrån mobiltelefoner via kläder till mat. Kort och gott, det mesta finns här.

Grillspettens os blandas med avgaserna från den täta strömmen av bilar som kryper fram intill gatustånden. Lokalbor delar maträtter mellan sig över skakiga plastbord och skålar med ölflaskor. Billig och god streetfood är en självklarhet för Bangkokbor och för turister, som vill kunna gå runt bland stånden och peka fritt bland utbudet. Bangkok hade runt 20 miljoner utländska besökare förra året och toppar listan över världens mest populära städer. Gatumaten är en självklar sevärdhet i sig och vi avslutar vår kväll med en god middag på gatan strax utanför vårt hotell.

Kachanburi

Dagen efter hyr vi en chaufför och åker till Kachanburi ca 300 km nordväst Bangkok. Där besöker vi ett elefantreservat. En fristad för pensionerade elefanter, här blir det bad och ridning med elefanter. Vår okunskap visar att elefanter drar in stora vinster vid turistattraktioner som denna men baksidan är att djur far illa. Elefanterna som är sociala intelligenta varelser är offer för ofattbart lidande bakom kulisserna. När vi fick vetskap om detta inser vi vår dumhet och kommer aldrig rida eller bada med elefanter igen.

Bron över floden Kwai

Ett annan ofattbart lidande var bygget av järnvägen mellan Bangkok i Thailand och Rangoon i Myanmar under andra världskriget. Vi besöker platsen där den berömda bron över floden Kwai byggdes som var en delsträcka av den 400 km långa järnvägen. I brist på japansk personal och specialmaskiner för detta bygge beslöt japanerna att använda tvångsarbetare. Dels tvångsrekryterade japanerna 180 000 asiater och 60 000 krigsfångar. De förflyttades till området och placerades i primitiva fång- och arbetsläger. Där fick de börja slita med att bygga järnvägen med dess räls, bankar, terrängskärningar, tunnlar, terrasseringar och broar. Arbetsförhållandena för krigsfångarna, liksom för den asiatiska arbetskraften, var mycket svåra. I området var tropiksjukdomar vanliga och vädret växlade mellan stark hetta och intensiva regnperioder. Järnvägen byggdes under ett par år under stora lidanden man uppskattar att 100 000 människor fick sätt livet till.

Idag är ”Bron över floden Kwai” en turistattraktion. Turister från hela världen kommer hit för att åka tåg över bron, se krigskyrkogårdar och museer och äta på någon av alla de restaurangpråmar som ligger förtöjda i floden.