Varkala, Indien

Via India Air tog vi oss till Cochin i södra Indien. Färden gick vidare genom det indiska landskapet i en annan vit bil av Tata- modell. Dock var resan lite lugnare denna gång eller så var det så att vi hade börjat vänja oss vid det indiska trafikmyllret. Fem timmar och dryga tjugo mil indiska människor i rader på och utmed vägen på bägge sidor, för all del det var kanske några andra också för den delen, men inte en tom yta på tjugo mil. Otroligt! Men det var inte så konstigt för att delstaten Kerala i södra Indien är en av Indiens mest tätbefolkade med sådär 32 miljoner invånare på en yta lite större än Jämtland. Över hälften av dessa är hinduer resten muslimer och kristna.

Debra tog emot oss i sitt lilla femrumshostel i Varkala, ett trevligt boende med gemytlig atmosfär som resesajten tripadviser hade gett bra betyg. Vi firade även julafton där tillsammans med människor från Tibet, Australien, USA, England. Det blev någon form av julbord och något granliknande stod i ett hörn på takterrassen. Varkala är en liten by vid Arabiska havet. Hotell och restauranger ligger på en klippa och nedanför breder den långa stranden ut sig. Stranden är uppdelad för Indier på ena sidan ….. hmmm och en del för turister. Indierna badar med kläder på medan vi turister tar av oss dem. Vakter motar enträget bort nyfikna Indiska män från turisterna!!! Det verkar dock vara ok för turister att ligga på Indiernas strand utan att bli bortmotade, ja världen är uppochner. Det är intressantare med Indiernas strand för där pågår diverse ritualer och hedrande av döda. Finns också heliga män under parasoll som delar ut välsignelser. Det gäller att vara på sin vakt när man badar. Undervattensströmmarna är förrädiska. Vi har mött två personer som skadat sig i vattnet av vågorna, en fick ont i en arm och utrustades med en mitella och den andra drabbades av knäskada och hoppade omkring på kryckor.

Vi blev sittande på golvet i den lilla affären hos det unga indiska paret efter att vi köpt lite kläder. Blev bjudna på chaithe och den blott nittonåriga tvåbarnsmammam berättar för oss om det hårda livet. Hon och hennes man är analfabeter och har inte råd att skaffa sig en utbildning. Dessutom drabbades de av en brand som ödelade deras lilla affär och nu har de tvingats ta anställning i en annan affär och arbeta för provision vilket inte blir så mycket eftersom det finns många liknande affärer och få turister. Det unga paret verkar trots allt vara eller håller skenet uppe att vara lyckliga med tillvaron. Skilsmässor är ovanliga i Indien, män och kvinnor får inte gifta om sig enligt hinduisk sed. Man får inte heller idka umgänge med varandra om man inte är gift.

Dagarna förflyter i sakta mak. Strandliv, kallvattensdusch, sand, mat och dryck, tempel med prick i pannan, elefanter. Det går att köpa öl till maten men den serveras oftast i temuggar då man inte har tillstånd att servera alkohol. Ibland lindas ölflaskan in i tidningspapper och placeras på golvet för att dölja för den indiska polisen. Vi trivs bra, har ingen längtan efter vinter än.

Elleveransen är lite skakiga ibland kan det bli helt mörk med kortare eller längre avbrott, en del har reservaggregat, en del har det inte, det är olika var man befinner sig, men så här är det, vi är ju i Indien. Därför blir det sen God Jul och god fortsättning från oss i Varkala.