Trickig resa till Phnom Penh, Kambodja

Han sitter bakom skrivbordet i vit skjorta, inte en svettfläck syns på hans bringa bara någon liten tillstymmelse av svett syns från armhålan. Väggen bakom hans rygg är fylld av information med olika bolags transporter kors och tvärs i Laos och Kambodja. Med en auktoritär röst förklarar han gränsprocessen mellan Laos och Kambodja, inga som helst problem. Vi har dessutom bra bussar med luftkonditionering som kör i bägge länderna.

–       Ni åker med en stor buss hela vägen från Ban Nakasang på andra sidan Mekong floden här och sedan till Phnom Penh, inga byten, resan tar 10 -12 timmar lite beroende på trafik, säger vitskjortan

–      Perfekt då bokar vi två platser, säger vi.

Klockan är strax efter åtta på morgonen när vi glider ytterligare en gång över Mekongflodens bruna strömmande vatten. I Ban Nakasang blir vi ihopsamlade i ett särskilt gäng som ska till Phnom Penh. Efter någon timma blir vi inmotade i en liten skamfilad minibuss, mycket välfylld startar resan mot gränsen till Kambodja.

Gränsprocessen i Trapeng Kriel går förvånansvärt bra men en komplicerad manuell administration, registrering, stämplande och visa, fotografering, fingeravtryck, sedan instämpling och uppvisande av pass på nytt innan våra fötter kunde trampa på kambodjansk mark.

 Sen var det där med den stora bussen som vitskjortan pratade om, den såg vi inte till.

Efter tre timmars väntan i ett litet fläktande skjul, där människor hela tiden fyllde på från gränsövergången och som skulle vidare till olika ställen i Kambodja.

Så kom då äntligen en buss visserligen stor men var den tillräckligt stor för alla som skulle med?

–       Jodå, alla kom med.

 Bussen hade ett trettital sittplatser och med hjälp av skjulets plaststolar i bussens mittgång, folk sittande i varandras knän och ytterligare stående folk där det fanns en liten ledig yta. All packning placerades längst bak, därtill tre fransmäns cyklar. Jag vill nog påstå att vi hade inte fått med en cykel till på den bussen.

Sakta, sakta gick nu färden vidare på skumpiga vägar, efter knappa två timmar blev det byte till olika bussar beroende vilken slutdestination som folket på bussen hade.

Nu kommer väl vitskjortans stora buss med air-conditions. Javisst kom den men i form av ytterligare en skamfilad och sliten minibuss. Packningen placeras på golvet mellan sätena. Sedan kravlade vi oss in, satte oss på sätena med fötterna på packningen. Vi som är begåvande med långa ben fick njuta av att ha knäna under hakan under resten av resan. Luftkonditioneringen  ombord känns som en liten, liten, fis i rymden, dvs nästan helt obefintlig.

Resan fortsatte nu i den kambodjanska natten, det känns som han som sitter där framme bakom ratten bitvis kör på en plöjd åker. Men oavsett på vilket underlag han kör så framför han den slitna minibussen på ett mycket skickligt sätt, undviker de flesta potthålen och väjer erfaret undan för bilar och motorcyklar som kör på fel sida av vägen.

 Efter ytterligare ett byte till ännu en tilltygad minibuss når vi så äntligen målet. Vitskjortans stora buss med luftkonditionering såg vi aldrig röken av, men det blev istället en minnesvärd tur innehållande fyra bussbyten.

Det är midnatt när vi ringer på dörrklockan till ”The artist Guesthuose” i centrala Phnom Penh.

Phnom Penh ligger vid den stora Mekongfloden, pulsådern som försörjer miljoner av människor. Staden har en väldigt mörk historia med krig och revolutioner, men har rest sig ur askan och placerar sig idag relativt högt ibland städerna i Asien. Här finns ett myller av vespor, motorcyklar och tjatande Tuc Tuc förare som jagar körningar till sitt uppehälle. Phnom Penh är inte så farligt som ryktet säger men som vanligt gäller det att hålla koll på sina grejor. Det är relativt vanligt med väskryckningar från omkring körande motorcyklister, de är skickliga och behöver bara ett försök.

Vi träffar Wan Daryn en kambodjan från Siam Reap nu boende i Phnom Penh. Wan har familj med två barn och de bor i ett rum på ca 20 kvadratmeter, hyran ligger runt 80 dollar i månaden. Han tycker det är tufft att försörja familjen med sin tuc tuc verksamhet, de stora bolagen tar de flesta turisterna säger han. Wan kör ut oss till en av Phnom Penhs historiska platser, Choeung Ek.

En minnesplats över Röda khmerernas massmord och systematiska avrättningar, ligger knappa två mil utanför staden. Vi går genom parken med hörlurar med svensk tal i våra öron. En frukantsvärda historia, svårt att riktigt ta in detta gräsliga som hände på ett av dödens fält i Kambodja, i slutet på sjuttiotalet. Röda khmereras avrättningar av många miljoner människor. Monumentet i mitten av den gröna parken innehåller sjutton hyllor av dödskallar. se info här

Wan kör oss tillbaka till The Artist Guetshouse. Nu får det vara nog med historia från Laos och Kambodja. På kvällen bokar vi en ny bussbiljett söderut, hoppas det blir en stor buss med luftkonditionering denna gång.

Fakta

Det är krångligt att ta sig vidare från Si Phan Don i södra Laos till Phnom Penh i Kambodja. I efterhand tror jag inte det fanns så många andra vettiga alternativ. Hur vi än hade gjort hade vi kommit i samma transportkedja. Vitskjortan gav oss falska förhoppningar. Kostnaden för resan, 29 dollar per person tog 16 timmar.

Gränsövergången är lite trickig, finns visa betjäning att tillgå, man blir då lurad på pengar. Måste dessutom lämna ifrån sig passet. Det gör vi aldrig, visa administrationen är enkel, det klarar ni själva. Det är alltid en risk att lämna ifrån sig passen.

I alla dessa bussbyten blev Carro av med en fleece och lite respengar, ingen katastrof, vi har pass och huvuddelen av pengar i insydda fickor.

Phnom Penh erbjuder hur många boenden som helst. Vi försöker att komma högt på Trip advisors listor när vi bokar, centralt belägna boenden är att föredra. The Artist Guesthouse ligger väldigt bra och är helt ok, kostade 233 kr/natt.