The Stuart Highway, Australien

Det är tyst och vindstilla, ökenhettan har övergått till kylig natt. En fullmåne lyser skarpt över det mörka sandlandskapet. En fantastisk stjärnhimmel med glimmande stjärnor breder ut sig över himlavalvet.Några envisa frenetiska myggor kryper runt i ansiktet, flera av dessa surrar runt mitt ena öra. Ytterligare en krake försöker attackera in i ena ögat. Visst är livet underbart, känslan att få uppleva att vara i ”the middle of nowere”.

Tänk för tusen år sedan när urbefolkningen här i Australien levde och verkade just  här på denna plats. Vi har hört via vår guide när aboriginerna straffade en stammedlem för att ha utfört ett allvarligare brott kanske t.o.m. dödat en människa. Då kunde straffet  bli att få droppar av växten ipi-ipi i ögonen. Växtsaften skapar en total blindhet under flera dagar. Detta  gjorde att skurken tillfälligt tappade sin syn.Han blev sedan utforslad och lämnad långt ut i öknen. Om sedan den skyldige på något vidunderligt sätt kunde ta sig tillbaka till civilisationen igen blev han benådad och förlåten. Däremot om skurken inte lyckades, då var Dingos och andra ökendjur lyckliga för att få ett skrovmål. Så vad är väl några myggor i ett öga eller två i den australiska natten nu för tiden.

Vi ligger under bar himmel i ”swags”, en slags sovpåse,  impregnerad presenning med tunn madrass inuti.

Vi har hängt på ett backpackergäng och gör en roadtrip längs en del av ”The Stuart Highway”. Det är en av Australiens största motorvägar som går från Darwin i norr till Port Augusta i söder, knappa 3000 km. Ungefär 20-25mil mellan bensinstationerna i övrigt bara öken, så det gäller att inte få några motorproblem, då kan det bli lite knivigt.

Vi har bara avverkat hälften av den sträckan från Alice Springs till Port Augusta på själva motorvägen men med lite kringel krokar hit och dit genom de centrala delarna av landet så har vi avverkat ungefär samma sträcka.

Det har blivit en hel del stopp på turen med olika vandringar på olika platser och där vi sovit i mestadels  i swags. Naturligtvis besöker vi, Kata Tjuta, Kings Canyon, Flinders Ranges och kanske den mest kända av dom alla Uluru.Detta är en sandstens monolit som är 500 miljoner år gammal. Monoliten sticker upp som en ensamt berg mitt ute i öknen där det i övrigt är helt platt. Höjden är ca 350 m, är 3 km lång och ett par km bred. Monoliten är helig mark för aboriginerna så vi får inte bestiga det heliga berget, men det är en mäktig upplevelse att se i solnedgång.

Cooper Pedy är världens Mecka för utvinningen av sina värdefulla opaler. Verksamheten har bidragit till sina unika och kända underjordiska bostäder. Det är svårt att uppfatta att det är ett samhälle eftersom mer än halva befolkningen bor under jord, vilket är mycket praktiskt boende för att slippa ökenhettan. Även vårt Hostel bestående av ett antal rum med totalt 80 bäddar låg under jord. Detta har varit vårt bästa boende hitintills lagom temperatur, runt 19 – 23 grader, året om och dessutom inga ökenmyggor som kröp in i ögonen.

Vi passerar även ett  kolossalt stort saltöken område som tjänstgjort som övningsområde för tidigare provskjutningar av kärnvapen. Än idag pågår diverse sprängverksamhet dock inte med kärnvapen vad vi fått erfara. Området är helt avspärrat och förbjudet att beträda, tillträde har enbart militären. Vi tar ett kort lunchstopp vid Woomera, som idag är mycket stillsam liten ort med litet museeum över den tidigare verksamheten.

Nu har vi anlänt till Adelaide och har en hel vilodag från resandet.