The Great Ocean Road, Australien

Att resa är att utsätta sig för nya ljud, dofter och kulturer. Trots en inledande osäkerhet på resan och kanske med lite lätt förvirring innan man kommer igång med resandet igen. Att resa är att lära sig att samma problem kan ha flera olika lösningar och att inte få ett nervöst sammanbrott när flyget är försenat eller när det tänkta boendet är fullbokat. Genom att resa skärper vi vår iakttagelseförmåga och blir mer observanta både på tillståndet i världen och på vår egen hemmamiljö. Det är härligt att lämna trygghetszonen och upptäcka att livet funkar väldigt bra även när man inte har full kontroll på läget. Att konfronteras med andra kulturer, uppleva spontana möten med folk från alla världens hörn är så inspirerande. Plötsligt känner vi för något som tidigare inte berörde oss. Plötsligt får vi syn på det som tidigare varit helt osynligt.

Vår tourguide Craig kör utmed Great Ocean Road, som löper längs den spektakulära kustlinjen från staden Torquay till Warrnambool i delstaten Victoria i södra Australien.

Den första delen går genom Great Otway nationalpark, som består av över 100 000 hektar av fuktig orörd regnskog, klippformationer, vulkaner och vattenfall med varierande kustlinje med långa sandstränder.

I regnskogen hörs plötsligt ett väldigt glädje tjut, det är Craig som hittat den köttätande snigeln, Carnivorous. Han är fullständigt överlycklig. För oss som inte förstår, är det mera en ”vanlig snigel-luring”men inte för Craig. Han ligger på marken och filmar skapelsen som han stolt senare visar oss i sin mobilkamera, i slowmotion förstås det är ju en snigel.

Efter regnskogen kommer sträckan som anses vara en av världens vackraste kustvägar. Det tog de återvändande soldaterna från förstavärldskriget tretton år att färdigställa vägen under stora vedermödor. GreatOcean Road invigdes 1932 och är idag en av Australiens största sevärdheter.

Vi åker i liten minibuss, totalt är vi åtta personer inklusive Craig och det är folk från sex olika länder. Under ett par dagar reser vi tillsammans, nya fantastiska möten med ett glatt gäng, där ingen känner varandra, och av någon vidunderlig anledning är jag och Carro de mest ålderstigna i bussen. Vinden drar in från den Södra Oceanen, stora vågor rullar in mot klippor och små sandstränder. Vi passerar världskända surf paradis, ser hur surfare väntar på den rätta vågen för att sedan balansera på de skummande vågkammarna. Utmed en kuststräcka syns tydliga spår efter skogsbränder, ett avAustraliens återkommande problem.

Craig berättar om den svarta lördagen den 7 februari 2007 när området hade rekordvärme, upp mot 48 grader varmt med heta vindar. Den enorma hettan orsakade skogsbränder, Eukalyptus träden oljeinnehåll vållade explosionsartade”eldstormar” som ödelade stora områden, orsakade massor av död och elände,  gjorde tusentals människor hemlösa.

De förrädiska vindarna och strömmarna från Sydpolen har dragit ner många fartyg i djupet vid denna landgräns mot havet. Kusten är karg, otillgänglig men enastående vacker. Vid Gipson Step vandrar vi runt klipporna och ner på en inklämd liten sandstrand, i gattet mellan sandstens bergen sveper vågorna in från havet. En bild här är ett måste, jag går ut en bit på stranden som jag tror är ett stort säkerhetsavstånd till vågorna. Vänder ryggen åt havet sträcker ut armarna, bilden tas, sekunderna senare blir jag översköljd halvvägs upp till midjan av forsande vatten från Antarktis.

Vid nästa stopp ser vi den största sevärdheten under hela kuststräckan. De tolv Apostlarna. Det är lustigt nog inte tolv utan sju majestätiska kalkstensstatyer som får Gotlands raukar att framstå som smådvärgar. Apostlarna står i stram givakt i strandlinjen medan havet rullar in, här möts sol, vind, strand och hav. Magiskt och mycket fängslande.

När solen går ner över horisonten ser vi skylinen över Melbourne, Australiens näst största stad. Nu väntar ett nytt boende, en ny spännande stad och nya fantastiska möten.