Svensk försommar

Ekorrhjulet snurrar i allt snabbare takt, tiden fullständigt rusar fram. Det har möjligen med åldern att göra. När man var liten och gick i andra klass var ett sommarlov en hel evighet. Sommarledigheten, då barfota med gräs mellan tårna och sugande på en ”Top Hat” glasstrut, varade det oändliga sommarlovet nästan hur länge som helst. Då fanns Volvo Amazon och analoga telefoner med fingerskivor. En vecka i vår digitala värld nuförtiden går fort, för fort, frågan är vart tiden tar vägen. Man hinner inte att göra det man föresatt sig och många saker tar längre tid än planerat. Har man blivit långsammare med åren? Jag är kanske en obotlig tidsoptimist och förmodligen inte helt ensam om att ha den här känslan.

När man kommer ut i naturen känns det som ekorrhjulet går lite långsammare, lugnet och friden i kroppen infinner sig. Känslan blir inte sämre av att vi befinner oss i svensk försommar, kanske är det, den bästa tiden på året.

För att verkligen ta in detta, vandrar jag under två dagar en bit av Östgötaleden. Sträckan från Boxholm till Malexander med en övernattning i det fria. Sverige är fantastisk, nu med fräsch spirande grönska, gryningens mäktiga fågelkvitter, porlande vatten, många små idylliska torpställen i skogsgläntor och en del hus med helt otroliga sjölägen.

När vattnet tagit slut i vattenflaskan och törsten gör sig påmind, knackar jag på en dörr vid ett av dessa torpställen. En typisk röd stuga med vita knutar, några uthus, några betande ungdjur vid en mindre ladugård. En kvinna i sjuttiofem års åldern öppnar dörren, tittar lite ängsligt på individen som står framför henne. Jag framför mitt ärende. När hon förstår att personen hon ser inte är så farlig som han ser ut, sänker hon garden. Kvinnan har bott i den röda stugan i mer än femtio år. Efter att hon stolt berättat om byns historia får jag till slut mina vattenflaskor fyllda och kan fortsätta min vandring.

Det känns bra med svensk försommar, härlig natur, lite motion och inte minst några trevliga spontana möten. Avverkad sträcka ca 55 km inte så pjåkigt ändå. Tack Bernta för att du körde mig till starten i Boxholm.