Sörmlandsleden

Under några fantastiskt fina sommardagar vandrade vi en del av den tusen kilometer långa Södermanland som sträcker sig från storstad genom landsbygd, hav och storskog. I vår vardagsverklighet med stress och ekorrhjul som snurrar allt fortare är det ganska gott att göra en sådan enkel aktivitet som att sätta den ena foten före  den andra tills vi når känslan av att befinna oss i nuet, utan minsta tanke på framtiden eller vad som varit. Vandring som sådan är en unik tidlös företeelse.

Vandringen startade i Ramsjöhult nordost om Katrineholm och avslutades vid styckebruket i Stavsjö. Så enkelt och fridfullt, först genom relativt öppna landskap med skogsklädda moränmarker blandat med sörmländsk landskapsidyll, vidare via Kolmårdens storskog med flera fint belägna små sjöar. Länets högsta punkt bestegs, Skogsbyås med sina 123 m.ö.h. man fick inte svindel direkt men man kunde se fina vyer över Kolmården. När vi kom närmare gränsen mot Östergötland blev vi anmodade att det var på egen risk att beträda grannlänet p.g.a farliga stråtrövare, det var tryggare och bättre att hålla sig till leden i Sörmland. Ryggsäckarna var välplanerade med bra innehåll för att klara en sörmlandstripp men några stråtrövare fanns inte med i beräkningen.

Vi sov i vindskydd eller i det medhavda tältet och njöt av den svenska sommaren när den är som bäst. I värmen när tungan hängde som en torr oblat i gommen fann vi  kallt och friskt mycket gott välsmakande källvatten. Nätterna var vindstilla och det var mycket rofyllt att höra tystnaden som i gryningen förbyttes till ljuv fågelsång…