Kambodja

Det blev lite långsamt med bara stranden, speciellt for Thomas sa nu ar vi alltså i Kambodja. Intressant vid gränsstationen Poi Pet, passprocedurer med ordentligt med stämplingar och noggranna immigrationshandlingar. En helt ny värld möter med kulturkrock det känns som man backar i tiden 100 år menä uppblandat med nutid på ett konstigt sätt. Ni skulle se de lastbilar med så mycket last att hjulen såg ut att falla sönder. Taxiresan till Seam Reap var också en upplevelse. En högerstyrd gasdriven Honda med automatlåda och den mest sprickiga och stenskottsskadade framruta i hela Asien! Ryggsäckarna fick knappt plats i kofferten för här åg gastanken lös! Högerstyrd bil i högertrafik ger en extra stor hisnande upplevelse i framsätet på bilen, en färd som tog ca 5 timmar. Till en början asfalt sen bara grusväg och då dessutom stora delar undermåligt vägarbete. Här kör man mitt på vägen tills någon väjer, vägen skulle väl med svenska mätt tillåta krypfart. Var heltokiga chaufför körde med plattan i mattan  det visar sig att de flesta väjde för vår vilt tutande taxi. Vissa omkörningar låg i det absoluta gränslandet för vad en vänsterpassagerare tål!

Idag har vi haft ett digert program på Angkor Wat ett ofattbart tempelområde med otroliga byggnationer och delar övervuxen med 400-åriga träd. Känslan blir lite av vad man ser i filmerna med Indiana Jones.

Besökte också Siam Reaps killing fields och asiens största insjö, Tonle Sap.

Trots dessa fantastiska sevärdheter är det anda möten med lokalbefolkning som ger mest. Vi hade med oss en guide som hette Tao 32 år. Han hade själv egna erfarenheter av killing fileds fasor trots att han bara var 3 år. Hans föräldrar och syskon dog alla, den enda som blev kvar var hans mormor. Hon tog hand om honom och blev hans ”buddha” som han uttryckte det. Hon lever än 74 år gammal. När Tao var 16 deltog även han i kriget mot Pol Pots arme. Skrämmande att ingen kunde gripa och ta död på pol Pott, han dog en naturlig död.

Ofattbart for oss som vatt i Angkor watt