Jotunheimen Norge

Alla norska toppar över 2300 meter är belägna i Jotunheimen vilket säger en hel del om karaktären i området. Här finner vi allt från glaciärer till frodiga dalgångar. Området är numera klassat som nationalpark och vi finner ungefär 400 km uppmärkta leder här. Vädret är väldigt omväxlande och i väster i trakterna av Hurrungane är nederbördsmängden mycket större jämfört med de östliga delarna som faktiskt är en av de områden i Norge som får minst nederbörd.

Efter en båtfärd från Gjedensheim över sjön Gjende till Gjendebu, startar vår vandring. Vi följer Storådalen som i början är riktigt grönskande. Flackt och fint ända till Hellerforsen över ett litet krön. Hellertjönnen passeras och snart dyker Langvatnet upp. Ungefär mitt på sjön hittar vi en bra tältplats för natten. Vädret är bra, vindsvagt och vi skådar ett mycket vackert landskap.

Dagen efter fortsätter vi förbi de två Högvaglsjöarna och terrängen blir samtidigt stenigare. Det börjar gå uppför mot Högvaglen. Vandrar över den första snön som också är sista backen innan vi kan se hyttan Leirvassbu. Solen skiner, vädret är bra, vi njuter av turen och rundar Leirvassbu och fortsätter österut via Visdalen.

Ett stenigt parti förbi några småsjöar där en heter Troget. Molnen drar plötsligt över oss sikten blir snabbt sämre och de första regndropparna stutsar mot våra ryggsäckar. Efter en stund hittar vi en liten yta i stenskravlet att sätta upp tältet. Väl inne i tältet smattrar regnet hårt mot tältduken. Gaslågan från stormköket värmer både maten och fukten dunstar inne i tältet.Ovädret fortsätter, ingen sikt, regnet öser ner. Vi tillbringar två dagar i tältet innan ovädret har dragit förbi.

Vi vaknar till en fin morgon. Efter den klassiska havregrynsgröten med biskvier och blåbärssoppa fortsätter vi vandringen. Vi följer leden ett par kilometer mot Spiterstulen innan vi tar riktning rakt söder ut uppför och över glaciären Visbreen. Det blir en lång dag med mycket snöpuls. På andra sidan glaciären tar det tid innan vi hittar en tältplats. Carro är väldigt sliten och hade inte orkat gå så mycket längre. Efter energiintag kvicknar hon till och får ”livet” tillbaka.

Dagen efter når vi hyttan i Gjendebu.  Här inmundigar vi en välförtjänt middag innan vi kryper in tältet för natten.

Nästa morgon kliver vi på båten till Memurburu för att avverka sista sträckan över Besseggen tillbaka till Gjendesheim. Vädret är bra, vilket innebär att det är mycket folk som vandrar denna populära vandringsled. Vi går österut så vi får gå den branta bergseggen uppför. I de branta partierna möter vi norrmän som hoppar obehindrat förbi oss. Carro är höjdrädd, hon hänger som en spindel bland stenarna men med lite hjälp tar hos sig upp. Väl uppe är hon väldigt nöjd med sin insats.