Framme i Santiago

Camino Portugués, den portugisiska vägen mellan Lissabon i Portugal och Santiago i Spanien. Vi börjar vår vandring i Porto, beroende på vägval är det cirka 300 kilometer till Santiago.

En del av leden följer de gamla romerska vägarna som utgjorde ryggraden i Galicien på den gamla tiden. Vi traskar över romerska medeltida stenbroar, gamla stenvägar, grusvägar, stigar men en stor del är asfalt som är tufft för fötterna. Leden har varierad natur, är inte så kuperad den högsta stigning är bara 400 höjdmeter. Vi passerar genom byar, skogar, städer, gränder och prång. Kyrkor och historiska monument. Många mysiga caféer. Camino Portugués, är en populär pilgrimsled där många fötter har trampat och kommer att trampa.

Alla tillhörigheter nedpackat i en ryggsäck, vår packning väger runt 8 kilo. Vandrar från morgon till eftermiddag. Repeterar övningen dag ut och dag in. Bor enkelt på Albergena, i sovsalar, på plast madrasser, papperslakan, ibland bara kallvatten eller till och med för hett vatten, gemensamma toaletter. Nattlig kakafoni, bladning av snarkningar med och utan sug, mer eller mindre hörsamma gasavgångar. Folk som pratar i sömnen. Varierande albergeodör. Ett enkelt Alberge gav mig vägglös, Caminons små parasiter, vilket är vanligt. Sovmornar existerar inte. I de flesta fall måste alla pilgrimer vara ute senast klockan åtta. Till frukost i bästa fall kaffe, ett par skorpor med marmelad. 

Inga resekostnader att tala om möjligtvis slitaget på kängorna. Enkelheten medför billiga boende- och matkostnader. Vi har betalat mellan 90 och 321 kr för att bo. Snittpriset för boendet efter nitton dagars vandring ligger under 200 kr per person. Ofta äter vi pilgrimsmeny för 10-12 euro, en öl för 3 euro. Husets vin smakar ofta helt ok, är oftast billigare än både läsk, vatten och öl. Pilgrimslivet är billigt med en ”gemytlig” albergeatmosfär, härliga möten med ett stort antal olika nationaliteter. Många som vandrat en Camino längtar tillbaka och vandrar nya caminoleder, det blir som ett gift.

Nästan tre veckor med sol och hetta. Nu i nordvästra Spanien betydligt svalare och höstligt. I det svaga morgonljuset vid horisonten syns spirorna av katedralen i Santiago. Det som är slutmålet för vandringen. Väl inne i gamla stan smattrar regnet tungt mot stenbeläggningen på Rua du Vilar. Enligt den forna ritualen ska pilgrimer bränna sina promenadkläder vid Cruz dos Farrapos. Jag skulle oxå behöva bränna mina vägglösskläder men det är svårt i den här blötan.

Regnet öser ner, torget framför katedralen som vanligtvis är fullt av turister och pilgrimer är helt tomt. PilgrimsCarro hittar fort och lätt pilgrimskontoret, där är bara ett fåtal pilgrimer. Det går snabbt att få våra compostelan och slutstämplar i pilgrimspassen. Nu har vi vandrat klart för denna gång och checkar av Camino Portuguese.