Världens ände

Jag mötte henne i en aningen bedagad men ändå ganska pampig slottsalle’ vid ett av Sörmlands många små och mysiga herresäten, Thureholm.

Min vandring startade vid Nynäs Slott, ett annat residens i denna vackra sörmländska landsbygd två dagar tidigare. På leden mellan dessa herresäten uppe på ett höjdparti fanns en skylt som informerade om att här i trakten år 1774 hittades ”Thureholmsskatten”  som vägde hela 12 kg och är den största guldskatt som hittats i Sverige. Fyndomständigheterna var oklara men riksrådet, greve Bielke på sätesgården Tureholm fick ersättning och kunde betala sina skulder

Solen lyste behagligt in mellan träden i alle’n som gick fram mot Thureholm. Då framför mig såg jag kvinnan, kanske i sjuttioårsåldern som går med släpande steg emot mig. Någon meter ifrån mig utbrister hon.

–          Jag fick en gren i skrevet.

Som det skulle vara det viktigaste att upplysa en person om som hon aldrig tidigare har träffat.

–          Jag ramlade på promenaden måste ha fått något i ansiktet också.

När jag beskådade hennes ansikte såg jag att hennes näsa såg något konstig ut, näsvingen hade fläkts upp. Ett stort gapande hålrum uppenbarade sig mellan själva ansiktet och näsroten, näsluringen hängde bokstavligen lite på sned i den gamla damens ansikte. Hon hade kanske förväxlat näsan med skrevet? Jag blev lite tagen av den plötsligt uppkomna situationen och den lite kufiska kommentaren.

–          Behöver du hjälp, kan jag göra något, sade jag.

–          Nej, nej, de kommer och hämtar mig, det är bra tack.

Det är inte varje dag man möter en person med en fladdrande näsa på sned, men det är klart detta var en ren tillfällighet och någon gång ska det vara den första.

Efter ytterligare en dags vandring intogs en av Sveriges äldsta städer även kallad, Världens ände, Trosa. Min lilla vandring med tre övernattningar avnjöts i vädermässigt mycket bra väder mestadels klart och soligt, lite frostiga nätter, vilket gjorde trippen nästan helt myggfri. Så när som på två stycken som bryskt dödades mot min panna vid sovandet i det ”fria”.