Turskidåkning i Vemdalen

Det knastrar så där mysigt i snön, termometern visar runt tio minusgrader. Framför mig öppnar sig ett vitt fjällandskap. Solen har precis stigit över horisonten och solstrålarna klättrar sakta över de flacka bergen. Det är absolut vindstilla, möter en helt fantastisk morgon. De norska turskidorna kasar över snön, en total tystnad råder i fjällandskapet, en härlig känsla.

Vi befinner oss i Vemdalen. Här finns närhet till skidorterna Vemdalsskalet, Storhogna/Klövsjö och Björnrike med alpin skidåkning. Uppe på fjället finns knappa tjugo mil uppmärkta rösade leder för turskidåkning. För längdskidåkning finns fina preparerade spår för både skating och klassisk stil, dels som rund slingor i olika längder men även förbindelsespår mellan skidorterna. Här kan man njuta av varierad åkning både i skogsterräng och uppe på fjället.

Veckans aktiviteter blandas mellan de olika disciplinerna. Vi har några härliga dagar med mycket motion och frisk luft.

Det finns gubbar och så finns det gubbar. En dag i längdskidspåret kommer jag ifatt en blåklädd skidåkare som åker något för sakta för min smak. När han känner att jag är i hans bakhasor och släpper han snällt om mig. Jag kör förbi honom och ökar samtidigt farten i spåret för att inte bromsa för Blå Jackan. Ökar min stavfrekvens, trycker på ordentligt, lite konstigt men hornen växer ut i pannan, vill visa min styrka. Jag sliter, det går kilometer efter kilometer men Blå Jackan hänger envist med bakom min rygg. Mitt glid är något bättre så jag glider ifrån och får en lucka nerför men Blå Jackan jagar ifatt så fort det blir uppför. Efter en halvtimma ger jag upp, kliver åt sidan och släpper fram Blå Jackan och ber att ska han åka först. Nu är det hans tur att dra.

– Jag kör före säger Blå Jackan

Jag kliver in i spåret efter Blå Jackan. Det är ganska behagligt att ligga bakom i vinddraget, men i de långa uppförsbackarna rycker Blå Jackan ännu mer och skapar en större lucka som jag med nöd och näppe kan täppa till på platten. Efter ca 20 km är vi slutligen tillbaka i spårcentralen i Vemdasskalet. Blå Jackan som heter Tage är från Uppsala.

– Jag har åkt nitton vasalopp och ska åka mitt tjugonde. Har ungefär hundra tränings mil så här långt. Det går inte så fort längre, men man måste hänga i, jag är i alla fall 78 år, jag får tacka för draghjälpen.

Man kan bara imponeras vilka krutgubbar det finns.

Vi har haft en toppenvecka i fantastiska Vemdalen, vi längtar redan tillbaka. Tack Jocke, Lottie och Sofia för trevlig samvaro och lån av er kanonfina stuga.

Den sista skiddagen intog vi vår sista lunch här på Toppstugan i Vemdalen. På morgonen efter såg det ut så här, så tragiskt.

Klicka på denna länk från svt.se/nyheter