Till fots runt Mount Blanc

Alpernas populäraste vandringsled går genom tre länder och runt Västeuropas högst berg, Mount Blanc.

Vi har kanske den varmaste och mest extrema sommarvärmen någonsin i Sverige och många tar säkert  tillfället i akt att vilsamt sitta under ett skuggigt parasoll, i solstolen, avslappnat, kanske läsa en bok eller bara sitta och tomglo.

Inför förberedelsen för denna resa fick jag en del kommentarer att jag är nog inte riktigt frisk, när jag tränade mina benmuskler i hettan upp och ner i traktens största skidbacke. Vad gör man inte för att stärka benstyrkan med lite backträning. Är man förbered, med hyfsad fysik och lite kondition i bagaget blir upplevelsen så mycket bättre. Känslan blir större när man upptäcker ett resmål till fots, inte minst vyerna och dofterna. Att tillsammans med andra få göra nya upplevelser och prövningar. Många som cyklat eller vandrat tillsammans vet att samtal och skratt kommer ganska naturligt under ansträngning. Det skapas en gemytlig tillvaro. Alla möten med spännande människor ökar rese erfarenheten, som i sin tur ger nya insikter om livet.

Välbefinnandet efter en dag ute i naturen, när kroppen fått jobba, endorfinerna som frigörs och förhoppningsvis kommer man hem i lite bättre form än när man reste vilket ju inte heller är helt fel.

Vi lämnar den lilla byn Les Houches. Det knakar lite i den gamla kabinen liften, den körs manuellt av en äldre fransyska som sitter på en utsliten träpall. Träden under oss känns små, uppåt ser vi snöklädda berg mot den klarblå himlen. Kabinen stannar med ett ryck, fransyskan önskar oss lycka till när vi kliver av liften på knappa 1800 meters höjd. Det ska bli skönt att komma igång med vandringen.

Vi har inte lika bråttom, som de som avverkar UTMB,  Ultra Tour de Mount Blanc. Den sista veckan i augusti varje år springer 2600 personer den 17 mil långa sträckan på mellan 23 och 30 timmar.

Förutom längden rör det sig om ungefär tiotusen höjdmeter, bitvis upp, bitvis ner.

 Vi är ett gäng på sex personer som förbokat ett sexdagarsprogram med reserverade boenden.

I ryggsäcken finns vindjacka, tröja, regnbyxor, första förband, karta, snacks, vatten och kamerautrustning, vikten inte mer än 7-8 kg. Huvudpackningen körs runt av ett transportföretag plus att den totala gångsträckan kortas av i dalgångarna med tåg och buss. Återstående sträcka att vandra blir 100-110 km och höjd metrarna förstås.

En gammal romersk väg med flera imponerande stenbroar över porlande forsar och ett vattenfall leder genom en vacker skog av lärkträd och tallar. Snart glesnar träden och vägen blir till en stig över böljande ängar med blommande midsommarblomster, smörblommor och prästkragar. Vykortsvackert.

Det är gammal kulturbygd och vi ser många kor med varsin enorm koskälla runt halsen som slår högljutt. Även om det är charmigt så känner vi visst medlidande med kreaturen. Men de kanske är döva vid det här laget.

Att Tour du Mont Blanc (TMB) är en populär vandringsled är tydligt. Det är inte direkt trångt längs leden, men många vandrare är på väg åt samma håll som vi.

Stigen upp till det första passet är stenig och välgången. Det har plötsligt blivit både vilt och ganska brant. Emellanåt känns det bara svettigt och lite jobbigt. Solen inte bara värmer, den bränner.

Det gäller att hitta sin egen gånghastighet. Gör man bara det, och lyssnar till sin kropp, går i sin egen takt utan att dras med andras vandringstempo, så blir vandringen både en njutbar och en meditativ upplevelse. Väl ingångna, skavfria kängor eller lågskor underlättar naturligtvis.

När vi efter idogt stretande når passet Col du Bonhomme på drygt 2 300 meters höjd, och slår oss ner mellan snöklädda toppar åt alla håll, är antalet branta höjdmeter redan glömda.

Vinden svalkar, lite snacks och vattnet smakar utomordentligt. Livet är helt enkelt härligt.

Av de många hundra mil vandringsleder som finns i Alperna är den runt Mont Blanc både den populäraste och mest klassiska. Leden går genom Frankrike, Italien och Schweiz och under stora delar av tiden har man det mäktiga berget i blickfånget.

Men Mont Blanc är mer än ett berg, det är ett 25 kilometer långt bergsmassiv med 400 distinkta toppar och ett 40-tal glaciärer. Så länge man jämför med övriga Europa är vyerna förmodligen svårslagna.

Varje sommar vandrar och cyklar omkring 10 000 personer runt Mont Blanc. Vi ser vandrare som har välpackade ryggsäckar med fastsurrade tält. Ibland blir vi omsprungna av bergslöpare. Vi möter cyklister som studsar ner för branterna, en del mindre våghalsiga släpar eller bär sina cyklar på ryggen. Vi passerar en grupp japaner som skyddar sig så mycket det går mot solen och fransmän som lastat merparten av sin packning på ett par hästkrakar.

Själva njuter vi av att ha begränsad packning och sovsäckslakan. Bergshyttorna, kontinentens motsvarighet till svenska fjällstationer, är många och välplacerade och erbjuder oftast både dusch, trerättersmiddag, skön sömn, frukost och ibland lunchpaket. Vid flera övernattningar bor vi  till och med flådigt på hotell.

      ’-  Vilket lyxliv!

Bergshyttan Refuges les Mottes har hundraåriga anor och ligger vackert i dalgången. Högt upp över bergspasset och på andra sidan ligger italienska Courmayeur. Såväl atmosfären som gemenskapen kring middagsborden är varm och uppsluppen. Det dricks öl och spelas kort, kartor begrundas, olika språk hörs i sorlet. En kvinna i personalen drar plötsligt fram ett gammalt hederligt positiv och vevar fram ”Yellow Sumbarine” med The Beatles, snacka om stämningshöjare.  Det är avstressande, vår digitala värld når inte hit.

Eftersom tre stycken i vår grupp heter Thomas, blev det en grej när vi presenterade oss på olika ställen i varierande sammanhang under turen. Det är en del som känner de pratglada svenskarna.

’       –    Bon jour!

’        –   Hallo, my name is Thomas!

,       –    Hallo, my name is Thomas!

’       –   Hallo, my name is Thomas!

Rebecka och Eddiy ingår i ett gäng från Israel, de ropar glatt när de får syn på oss.

’     –   Här kommer svenskarna!

Efter bara några dagar har vi vänner längs leden, även om känslan av att vara ensamma i vildmarken emellanåt är påtaglig. Vi känner igen svenskgruppen, grabben från Katrineholm och den svenska guiden som är som en uppslagsbok. Matthew fransmannen som vandrade men sin pappa, den trevliga gruppen från Japan och det norska paret.

Gränsen mellan Frankrike och Italien går vid Col de la Seigne, ett pass på    2 516 meters höjd. På andra sidan hälsar de vi möter plötsligt med italienska Buongiorno istället för franska Bon jour.  Vi frapperas lite av människorna vi möter, majoriteten hälsar artigt när de passerar. Högt uppe i bergspassen  är gränserna mellan länderna helt betydelselösa, här finns inga tullare, inga passkontroller.

Omgivningen ser ut som ett välkänt klassiskt alp-landskap. Bergen runt omkring oss med snötäckta toppar glittrar i solen. Vi lyckas även att se skymten av ett murmeldjur. Det pratas mest italienska, franska, engelska och tyska längs leden. Vi har sett bergsmassiven ur olika vinklar och från olika väderstreck och förfäras, över hur tydligt och markant  glittrande glaciärer har dragit sig tillbaka.

Passet Col de Ferret på 2 537 meters höjd markerar gränsen mellan Italien och Schweiz, utsikt över Matterhorn och bergen i Monterosa, helt makalösa vyer.

’ –    Det här är helt enormt, säger Thomas o Thomas.

De flinar tillsammans, vi har haft en helt fantastisk vecka med ett toppen väder. Lite längre  ner i dalgången finns ytterligare en bergshytta ,där väntar en kall öl och det gör ju inte tillvaron sämre.

Galet eller inte, men det var värt några extra träningspass i skidbacken hemma i Sverige för att uppleva Tour du Mont Blanc. En vandring som rymmer gott om mäktiga upplevelser. Det är storslaget, långt, högt och bitvis jobbigt.

Turen rekommenderas, gott både för hjärta och själ.

Fakta om Tour du Mount Blanc

Klimat: Alpint

Land: Frankrike, Italien, Schweiz

Språk: Franska, Italienska, engelska fungerar bra

Valuta: Euro och scheiwizerfranc

Prisläge och betalningssätt: Kort fungerar på de flesta ställena i städer och byar, däremot inte i bergshyttorna.

Visum behövs ej.

Tour du Mount Blanc anses vara en av de mest klassiska långlederna i Alperna. Vandringen går runt Mount Blanc massivet genom Frankrike, Italien och Schweiz, totala sträckan är 170 km. Vi vandrande på egen hand utan guide, det var inga som helst problem. Turen kortades av för att hinna runt på sex dagar. Det finns många varianter på leden och gott om övernattnings- och matställen.

Kostnad ca 14 000 kr inkl flyg, boende, mat på alla ställen utom i Chamonix och Courmayeur. Flyg Stockholm – Geneve t.o.r.

Mount Blanc, Västeuropas högsta berg 4810 m, 1786 var första människan på toppen sedan dess har ca 2000 personer förolyckats i olika försök att bestiga berget. 

Mount Blanc, info 

Vi köpte paket av Prima Travel.

Här är en karta över turen.

Vagabond, 10 anledningar varför du ska vandra på din nästa resa. Läs artikeln här.