Nu är kängorna putsade så blanka att vi kan spegla oss i dem, och ryggsäckarna är packade med kirurgisk precision där varje pryl är noggrant utvald för att vi inte ska släpa på nåt som vi egentligen inte behöver. Carro har dessutom gått all in med schampotvål- och balsamkakor som förvandlar håret till en silkeslen dröm. Jag däremot, jag skippade balsamkakan. Den hade ju bara glidit av min kala knopp som en hal ål! Nu är vi alltså fulltankade och redo för en lång pilgrimsvandring.

Men innan vi ger oss av, en snabb omväg! Dottern är på tillfälligt besök i Rimforsa och har förvandlat vårt hem till ett tillfälligt kontor. Så vi bestämmer oss för att piffa upp hennes arbetsdag med en gemensam lunch på motellet – en liten bit av svensk vardagslyx. Packningen granskas en sista gång. Dottern tar på sig chaufförshatten och rullar oss smidigt till Linköpings central. Där kramas vi hej då, vinkar dramatiskt och hoppar på tåget klockan 18:06.

Snälltåget mot Hamburg rullar iväg, och vi förbereder oss för en natt avsaknad av skönhetssömn. Hårda säten och en AC som blåser kallt och som extra bonus är takbelysningen tänd hela natten. Lite kul att se olika människors sittande sovställningar. Tolv timmar senare rullar vi in i Hamburg – lite slitna men fulla av äventyrslusta och redo att ta oss an dagen.

Nästa uppdrag: hitta tåg nummer 595 mot Mannheim. Men först, kaffepaus! Vi slår oss ner med kaffe och macka, som om vi deltar i en hemlig ritual för trötta resenärer. Platsbiljetter? Äh, vi är ju trots allt experter på att hitta lediga säten, platsreservationer är för amatörer! Knappt fem timmar senare är vi  Mannheim där hinner vi med en snabb lunch innan vi hoppar på det franska snabbtåget TGV mot Lyon. Sex timmar på lyxtåget innan vi når Lyon. Vi checkar in på ett hotell nära stationen. Klockan är runt halvnio, och vi gör det enda rätta – dusch och raka vägen till sängen. Ännu en dag av resande avklarad, och äventyret har knappt börjat!

Efter en god natts sömn vaknar vi upp i Lyon och inser att det är dags att säga hejdå till den här charmiga franska storstaden. Vi hoppar på ett regionaltåg från SNCF och rullar iväg söderut, mot den lilla orten Le Puy en Velay, cirka 100 kilometer söderut. Le Puy en Velay är som en levande vykort med sina smala gränder, mysiga små restauranger och en massa pilgrimer som alla verkar ha samma idé: att ge sig ut på en långpromenad. Vi känner oss genast som en del av gänget.

Vårt boende är på ett ”gîte”, vilket låter fancy men i själva verket är ett enkelt vandrarhem. Detta gîte startades 1994 av Accueil Saint François-föreningen, på initiativ av systrarna till helige Franciskus av Assisi och en grupp engagerade lokalbor. Med andra ord, det är ett ställe som byggdes med kärlek – och kanske en och annan bönekrans. Här bor vi enkelt, precis bakom katedralen i byn, vilket får oss att känna oss lite extra fromma. Men håll i er, för i morgon börjar äventyret på riktigt! Vi ska upp tidigt för att starta vår första vandringsdag söderut, och om vi lyckas hitta ut ur byn utan att gå vilse i de smala gränderna, så är det redan en seger.

Packlistor

För att sammanställa våra packlistor har vi använt en hemsida som heter lighterpack. Här kan man lägga in alla sina prylar och dess vikt samt dela in de i olika kategorier för att få en översikt. Här nedan kan ni se våra listor.

Här nedan kan ni se Carros lista.