Pilgrimer stoppas av Polis

Den tropiska orkanen Kirk är på väg mot Europa, och spanska väderexperter har nu gått ut med en varning: stormen förväntas nå landet snart. Men enligt prognosen verkar det inte bli storm förrän efter lunch, så vi tänkte passa på att skynda oss ut så fort vi ätit frukost.

Dagen börjar tidigt, och lamporna i sovsalen tänds automatiskt 06:30. Först dånar Gladiatorsången, och när man precis ska resa sig upp, kommer Ave Maria smygande i bakgrunden. Frukost är 07:00: rostat bröd, te och marmelad. Härligt! Mindre härligt var dock att vi plötsligt blev anklagade för att inte ha betalat frukosten. “Jo, det har vi visst”, sa vi. “Har ni kvitto?” frågade de. Och vi, som alla vet, hade såklart inget kvitto. Så vi betalade snällt 4 euro till och höll god min. Efter det var allt frid och fröjd.

Bildtext: Carro vaknar till ”Ave Maria”, En del av sovsalen, Vanlig frukost på alberguena, Start från vårt albergue.

Vinden är redan påtaglig och blåser genom de smala gränderna i Itero de la Vega. Den kommer från sydväst, så vi får njuta av härlig sned motvind – alltid en favorit.

Vi är ju sedan några dagar på den spanska högplatån, eller Mesetan som den också kallas, som täcker nästan halva Spaniens yta. På sommaren är den het som en stekpanna och på vintern bjuder den på snö och kyla. Idag är det vinden som bjuder upp till dans.

Vid Alto de Mostelares möts vi av en brant sluttning på 1,7 kilometer och vad väntar på toppen? En utsikt som tar andan ur en (om inte motvinden redan gjort det). Framför oss breder platån ut sig som en oändlig horisont.

Därefter: lååånga raksträckor på hårda grusvägar genom vida fält. Och överallt dessa vindkraftverk som ser ut att vifta åt oss när vi stretar fram i motvinden. Men vandringen går ändå fint och efter 2,5 timmar är vi framme i Itero de la Vega. Vi slår oss ner på första bästa café, dricker te och tar en sandwich, när vi plötsligt ser Matti från Finland igen. Han älskar blåsten. “Det är nu man verkligen känner Caminon!” utbrister han entusiastiskt. Ja, man känner den – och blåmärkena på benen.

Bildtext: På väg mot Algot de Mostelares, vyer med vindkraftverk i horisonten, Park från Taiwan blickar över landskapet, Låånga raksträckor, Matti från Helsingfors, Ator ska resa till Indien o Nepal i två månader när han stänger Alberguet i oktober, Omelettillbehör, En Albergue skylt

Stormen tilltar och nu har hela byn blivit strömlös. Dessutom har polisen stoppat alla pilgrimer som tänkte vandra vidare på grund av de hårda kastvindarna. Vi checkar tidigt in på vårt nya albergue där många pilgrimer samlats för natten. Vissa vill ändå vidare, och vår värd kör skytteltrafik med sin bil till närliggande orten  Formista. 

På eftermiddagen går jag ut för att handla i en strömlös liten butik och lyckas hitta några bananer, en cola, vatten och en chokladbit. Det får räcka.

Ovanligt innehåll i ryggsäcken

Och på tal om pilgrimer – har ni någonsin undrat vad folk egentligen har i sina ryggsäckar? Nej, inte de som låter sina väskor transporteras från albergue till albergue, utan de “riktiga” pilgrimerna, de som bär hela sitt liv på ryggen. De flesta har ju bantat sin packning till max, allt för att spara vikt. Men ibland blir man förvånad. Som idag.

Vi pratar med Mai från Taiwan när vi packar upp i sovsalen. Han är den första jag träffat som har tre nallar i sin ryggsäck. Ja, du läste rätt – tre stycken. En liten, en mellan och en större. De heter Dominique (Domov), Axian och Xiungxiung, och de följer med honom överallt, varje natt, för att ge trygghet på Caminons olika albergues. Det var nästan svårare att uttala nallarnas namn än att klättra upp för Alto de Mostelares, men jag har i alla fall dem nedskrivna i min notebook.

Lite humor, lite värme – och en nypa kaos, precis som Caminon själv!

Bildtext: Lee och Yong från Sydkorea, Mai från Taiwan med sina nallar, Nallen Axian sover redan sängen, En sliten sovande pilgrim på parkbänken, Under paraplyet undertecknad och Jeff från Taiwan, är det Moses el Gandalf?, Många vindparker på den spanska högplatån.

Dag 64

Dag 64 vi har vår andra vilodag i Formista. Avverkad distans är 1180 km. Vi har drabbas av magtömning och feber men hoppas kunna fortsätta i morgon.