På turskidor genom fjällen -från storm till norrsken

Saltoluokta ligger norr om polcirkeln, där solen försvinner under horisonten från slutet av november till mitten av januari. När ljuset återvänder börjar vintersäsongen ta fart, och från slutet av februari till slutet av april står Svenska Turistföreningens fjällstugor på Kungsleden öppna för dem som färdas genom den vidsträckta vildmarken.

Vår sträcka mellan Saltoluokta till Kvikkjokk

Kortfakta om Kungsleden Saltoloukta – Kvikkjokk

Totallängd: 73 km

Antal etapper: 4 st (plus 1 extradag i Aktse, 3 extradagar i Saltoluokta)

Etappernas längd: 14 – 26 km

Mat längs vägen: Butik finns i Saltoloukta, Aktse och Kvikkjokk ( behöver bära mat för 4 dagar)

Boende: Stugor i Saltoloukta, Sitojaure, Aktse, Pårte och Kvikkjokk.

Resa till: Nattåg Stockholm – Gällivare, buss Gällivare- Kebnats.

Resa från: Taxi Kvikkjokk – Murjek, tåg Murjek – Boden, nattåg Boden – Stockholm.

Vår skidtur

Att åka turskidor från Saltoluokta till Kvikkjokk, när vädret är på vår sida, är som att färdas genom en sagovärld. Gnistrande snö täcker fjällen, horisonten sträcker sig oändligt och spåret slingrar sig genom björkskogar och över frusna sjöar. Vinterleden är väl markerad, men fjällens nyckfullhet gör varje dag till ett nytt äventyr.

Vår färd börjar dramatiskt. Stormvindarna viner, snön piskar mot ansiktet och fjället känns ogästvänligt. Men så, plötsligt, förändras allt. Ovädret drar bort, molnen skingras och fjället öppnar sig i ett bländande ljus. Himlen är klarblå, vinden har mojnat, och morgnarna blir isande kalla – termometern sjunker ner mot 20 minusgrader.

Efter långa dagar på skidor når vi kvällens stuga, där vi välkomnas med varm lingonsaft. Stugvärden visar oss våra sovplatser, och vi hjälps åt med de dagliga rutinerna. Vatten hämtas ur en upphuggen vak i sjön, vedstaplarna väntar på att sågas och klyvas innan elden kan spraka i kaminen. Långsamt fylls rummet av värme, kläder torkar, och tröttheten byts mot lugn och samvaro.

Bildtext: blåsig start, stighudar på, mot Aktsestugan, på ett led, Pårtestugan, skidor vid Aktsestugan, vattenhämtning i Lajtavrre, Vedspisen varm, matlagning, delar av gänget vid Sitojaurestugan

Fjällmöten – från skotrar till röding över elden

På fjället möter vi både stillhet och rörelse. Fjällriporna tjattrar i snön, vinden susar genom fjällbjörkarna, men ibland bryts tystnaden av avlägsna motorljud. Vi stöter på tre skoterförare som är på väg genom hela den svenska fjällkedjan – 100 mil på bara fyra dagar. En hisnande kontrast till vårt makligare tempo, där vi låter varje steg och andetag bli en del av landskapet.

Vi träffar storfiskaren Pelle Carlsson från Boden. De har haft tur – en hink full av blanka rödingar vittnar om en lyckad dag. Deras fiskelycka har varit god, och vi blir bjudna på två feta rödingar. Vi grillar dem över elden, och den varma, nyfångade fisken smakar som en festmåltid. Kvällen blir en stund av gemenskap, skratt och berättelser medan lågorna fladdrar i mörkret.

Bildtext: skoteråkarna, fiskaren Pelle Carsson från Boden, vackra rödingar, vilken lycka, rödingsgrill, myskväll

Norrsken över fjälltopparna

I Aktse-stugan blir natten kristallklar. Tystnaden är kompakt, och när vi kliver ut under stjärnhimlen slår norrskenet upp som en levande ridå. Gröna och violetta ljus dansar över fjälltopparna, en syn så överväldigande att den får oss att tappa andan. Nästa dag gör vi en dagstur in i Sarek, förbi den mäktiga Skerfeklippan. Där känns fjällens vildhet ännu starkare – vi är bara små figurer i ett storslaget landskap.

Bildtext: norrsken över Aktse, dagstur förbi Skerfeklippan

Färgstark karaktär

Längs leden möter vi också färgstarka karaktärer. Som danskan Bente, 78 år, som ensam drar sin pulka genom fjällvärlden. Hon har varit ute i en månad och säger med ett leende: “Bättre att dö i skidspåret än i en gungstol på hemmet.” Vi kan inte annat än att beundra henne – och innerst inne förstår vi precis vad hon menar.

Bildtext: Bente 78 år från Odense i Danmark.

Kvikkjokk

Slutligen når vi Kvikkjokk – fjällvärldens sista utpost. Här, där Kungsleden tar sin början och Sarek och Padjelanta ligger inom räckhåll, känns det som om äventyret aldrig riktigt tar slut. De 20 bofasta i byn driver fjällstationen och guidar besökare genom denna vildmark. Vi avslutar vår tur med en trerätters middag på fjällstationen – en välförtjänt lyx efter dagar av snö, kyla och oförglömliga vyer.

Tack, skidgänget, för en fantastisk tur och Tack Pelle Carlsson för rödingen – Fjällen har visat sig från alla sina sidor – och vi har älskat varenda sekund.

Bildtext: Thomas, Florina, Wofgang, Ann-Charlotte, Sonja, Eva o Göran, undertecknad