På snöskor vid Kalixälven

Kalixälven är en älv i Norrbottens län, en av de fyra stora nationalälvarna i Sverige som fortfarande får rinna fritt, utan kraftverk och dammar. Här forsar vattnet fram i mittfåran medan kanterna ligger gömda under ett tjockt istäcke. Vi pulsar fram längs iskanten, snön knarrar under snöskorna, och andedräkten står som små moln i den klara vinterluften.

Vi hälsar på hemvändarna i Salmi och tar sedan en tur för att träffa Evelinas pappa, som bor en knapp timmes bilfärd därifrån. Han möter oss med varma leenden, och här, där historier och traditioner lever vidare, fylls vi av en känsla av samhörighet innan vi fortsätter vår färd längs älven.

Roland, traktens vildmarkskännare, guidar oss genom det gnistrande landskapet. Då och då stannar vi, och han berättar om dramatiska händelser från förr – om flottare som kämpade med timmerstockar i de vilda forsarna och om samiska berättelser som har vandrat genom generationer.

Efter en stunds vandring är det dags för en paus. Några torra trädstammar sågas upp till brasved, och snart sprakar elden. Kaffepannan puttrar tryggt över lågorna, och doften av nykokt kaffe blandar sig med röken från brasan. Vi tar fram några hembakade bullar från Salmi och njuter av fikat medan vi blickar ut över älven.

Plötsligt händer något. Vid iskanten en bit bort rör sig något – tre lekfulla uttrar tumlar runt i snön, helt obekymrade om vår närvaro. De jagar varandra, glider på isen och dyker ner i vattnet med smidiga rörelser. Vi står tysta och fascinerade, försöker ta oss närmare med snöskorna på, och för en stund känns det som om vi är en del av deras värld. Sedan, lika plötsligt som de kom, dyker de ner i älven och försvinner.

Vi står kvar, med leenden på läpparna. Naturens magi händer när man minst anar det.