Över Pyrenéerna

Vi går nerför de kullerstensbelagda gatorna i Saint Jean Pied de Port klockan är sex på morgonen. Det är mörkt bara gatlampornas svaga ljus som guide. Känns nästan som att vi är med i en hemlig pilgrimsmaffia, för vi är inte ensamma. Fler pilgrimer syns i mörkret, lika taggade som vi att vandra över Pyrenéerna till Spanien.

Så fort vi lämnar stan tvingas vi dra på oss pannlamporna – äntligen ser vi lite mer än våra egna fötter! Den smala vägen upp mot Orrisson, brant är bara förnamnet. Men efter två och en halv timme når vi vårt första mål: kaffe och croissanter – den franska frukostens heliga duo.

Bildtext: Vi lämnar Saint Jean Pied de Port tidig morgon för att vandra över Pyrenéerna mot den spanska gränsen.

Vidare uppåt, och snart öppnar sig Pyrenéernas gröna vidder. Hästar, får, och en och annan pilgrimstrött själ förgyller landskapet. Och så dyker en food truck upp som en oas efter 12 kilometer, där vi får oss kaffe och ett välförtjänt snack med några av våra nyvunna pilgrimsbröder och systrar. Vi korsar gränsen till Spanien med en mätt mage efter den medhavda pastalunchen.

Bildtext: Ett vägavsnitt över Pyrenéerna, Den första gula pilen som visar mot Camino Frances, bilder från grässlätterna med betande hästar, Carro vid gränsen mot Spanien, visningsskyltar mot Roncesvalles

Klostret Roncesvalles

Väl framme i klostret Roncesvalles känns det som vi hamnat på ett militärläger. ”Ordning och reda”. Sko-stället är heligt och vi blir noggrant kontrollerade vid incheckningen. Men belöningen är bädd 227 och 228 på andra våningen i ett jättelikt kloster – 183 sängar fyllda till bristningsgränsen. Högsäsong för pilgrimer, tydligen! Dusch, sen ut i friska luften och tar en kaffe americano. Livet är inte så dumt ändå.

Pilgrimsmässan kl 18:00  bjuder på mycket prat och lite sång, och vi förstår i stort sett ingenting förutom att vi blev välsignade – hela mässan är på spanska. Nåja, vi gör vårt bästa iallafall. 

Efteråt gemensam pilgrimsmiddag  med Annick och Dominique från Reunion. Vi har aldrig träffat någon från den ön förut, så det är en ny upplevelse – precis som det mesta på den här vandringen.

Natten går i snarkningarnas tecken. En australiensisk kvinna på överslafen bredvid mig. Snarkar så att hela väggen skakar och från min överslaf på andra sidan väggen undrar jag om inte öronproppar borde varit en del av min pilgrimsutrustning.

Vid 06:00 vaknar vi till munkarnas bönesånger som ljuder genom högtalarna, som en väckarklocka fast mycket mer harmonisk. Med manskören som ljuvlig bakgrundsmusik packar vi ihop våra sidenlakan och drar vidare. Ett obligatoriskt foto vid skylten som visar 790 km kvar till Santiago, och sen är vi igång igen.

Bildtext:Vägen ner mot Rocesvalles, Klostret Rocesvalles, våning 2 med våningssängar, en av många korridorer i klostret, Pilgrimsmässa, Annick och Dominique från Reunion, bara 790 km till Santiago

Vid första kaffestoppet är det nästan fullsatt – pilgrimer överallt. Det märks att den här leden ”Camino Francese” är mycket populär. Efter 10 kilometer smäller vi till med vår första spanska tortilla, och ja, den är varm och god, precis som den ska vara. Det kommer inte vara den sista på den här resan!

Zubiri

Zubiri når vi till slut, trötta men vana vid det här laget. Andra pilgrimer ser dock ut som att de mött sin överman i form av Pyrenéernas sluttningar. Vi checkar in på vårt Alberge och kör en klassisk tvättdag, med tvätt som inte  vill torka. På kvällen träffar vi några danskar över en öl, och ett ganska märkligt ögonblick inträffar när en motorcyklist frågar efter ett hotell med en liten hund gömd under jackan. Ja, det är alltid något nytt på den här resan!

Bildtext: Första stenen med märkning till Camino Frances, Bron till Zubiri, första Tortillan, hunden på motorcykeln

Middagen är en internationell buffé av språk och folk. Vi sitter med pilgrimer från Korea, USA, Nya Zeeland, Italien och Brasilien. Maten är god, men den italienska killen är slutkörd.

– ”Mina ben är kaputt!” hör vi honom säga gång på gång.

Nu är det natt igen, klockan är 21:13 och snarkningarna har redan börjat. Nattens soundtrack är igång – pilgrimsvandringens symfoni. 

Dag 43

Dag 43 är nu avverkad och vi har vandrat ca 90 mil sedan starten den 9 augusti.
Vi är nu i Pamplona i Spanien och börjat vandra på Camino Frances.