Oskyldig pilgrim ansatt

Högsta punkten på Camino Frances

I Foncebadon, sista lilla byn innan det mäktiga Cruz de Ferro, kliver vi in i ett café som är varmt och gott och beställer det som kan vara världens godaste varma choklad – Och sandwichen? Toppklass. Inget att hymla om, det här är trippens gourmethöjdpunkt. Med magen härligt full av choklad och macka, packar vi på oss allt vi äger—regnjacka, mössa neddragen så djupt det går—och tar sikte mot Camino Francés högsta topp, drygt 1500 meter.

Som traditionen kräver ska man lägga en sten vid Cruz de Ferro, som en liten “hej då”-present till sina sorger och bekymmer, och för att kanske få ett gudomligt skydd längs vägen. Men stenar? Nä, det glömde vi. Så vi chansar på att lite allmän god vilja uppifrån ska räcka. Hela dagen vandrar vi i en dimma så tät att vi knappt ser något av landskapet. Det är bara vi, våra steg, och tystnaden.

Som alltid: uppför går som en dans, men nedför… Låt oss säga att det steniga nedförsraset mot El Acebo känns som att vi får allt vi beställt på en gång! Vid halv fyra når vi äntligen byn, något skakiga i benen.

Och gissa vad? Ikväll får vi njuta av lyx i sin renaste form: eget rum, riktiga lakan, handdukar, schampo i duschen och till och med värme! Aldrig har dessa enkla bekvämligheter känts så ljuvligt kungliga.

Nästa morgon lämnar vi vårt hostel i sex graders svinkyla – och med ingen frukost i sikte. Med tomma magar och iskalla händer traskar vi genom en öde gata tills vi hittar en liten butik. Utbudet är magert, men vi plockar på oss två juicepaket och en inbakad chorizo. Där sitter vi, på en järnbänk som är så kall att man nästan fastnar, och gnager på en chorizokorv inbakad i ett bröd. Ingen smakexplosion kanske, men när hungern är stor funkar det ändå.

Bildtext: Cruz de Ferro, dimma på höjden, vyer på nervägen, Byn El Acebo, morgondiset i El Acebo

På eftermiddagen anländer vi till Trabadelo, där vi välkomnas av Adrian, vår livlige host från Buenos Aires. Han är en passionerad Galicien-bo som spenderar sin lediga tid i Finland och har till och med en finskregistrerad bil! Med fyra söner, tre hundar och en fru från Argentina har Adrian sannerligen ett brokigt och färgglatt liv.

Bildtext: Frukost, Adrian, vi, Scott från Seattle, hans finskregistrerade bil, Adrian stolt över sitt Albergue, vårt rum, Adrian berättar

Ansatt pilgrim

En natt senare på ett nytt Alberque inser jag med fasa att jag drabbats av Caminons mest fruktade små odjur: vägglössen. Dessa nattens marodörer har kalasat på mig under natten, och kliandet är fullkomligt outhärdligt. Caminons små kryp visar verkligen ingen nåd för trötta vandrare! Carro är visst inte så aptitlig för de små krypen, hon har klarat sig utan besvär.

Bildtext: sängen vägglössen anföll, ansatt av vägglöss

Galicien

Efter några dagar av klarblå himmel och vykortsvyer når vi äntligen stigningen mot O Cebreiro. Det är en brant och utmanande klättring som bjuder på andlöst vackra stigar, särskilt mellan Las Herrerías och Laguna de Castilla. För de som inte känner för att gå finns det hästar som kan hjälpa till, och vi är många som sneglar avundsjukt på dem. Efter dryga 900 höjdmeter är vi äntligen i Galicien! Den lilla byn O Cebreiro är en pärla – vyerna, kyrkan och atmosfären tar nästan andan ur oss.

Nu har vi kommit till Triacastela och bor på ett alberque där vi äntligen lyckas tvätta våra kläder i en tvättmaskin. För första gången på hela vandringen! Att dra på sig ordentligt rena kläder imorgon kommer att kännas som en riktig välsignelse. Längs denna slitiga men underbara Camino har vi lärt oss att det är just dessa små stunder av lyx som är värda allt.

Bildtext: Vyer före Lagunda de Castilla, Lite vila i Lagunda de Castilla, Första ölen i Galicien, hjälphästar, spansk kofösare, nyfiken ko i en lada, Märke som visar att vi nu är i Galicien, Vår första maskintvätt, idag bra torkväder, vi och Eddy från Canada.

Dag 83

Dag 83, nu är det 7 dagar sedan vi lämnade Leon och är nu i Triacastela. Vi har nu avverkat en distans på 1480 km. Långt västerut kan vi börja ana slutmålet för denna dubbelcamino.