Lucköppning i Le Puy

I ett av Katedralens rum i Le Puy, där man nästan kan känna historiens vingslag, samlas en skara pilgrimer som är redo att ge sig ut på vandringsleden Via Podiensis. Någon av kyrkans män, med ett block i handen och ett allvarligt ansikte, skriver ner våra namn i en liggare – två tappra själar från Sverige som imorgon, fredag den 8 augusti, ska börja vandra. Vi småpratar med en kvinna från Kanada, en fyrtioåring med långt, ljust hår och ett leende som lyser upp rummet. Hon berättar att hon tagit en paus från jobb, man och fem barn för att få vandra i tre månader från Le Puy i Frankrike till spanska Santiago. Tre månader! Det kan man kalla timeout.

Morgonen efter, klockan sju i arla morgonstund, är det dags för pilgrims-mässa i katedralen. Vi är inte direkt de mest religiösa i gruppen, men vi tänker att det hör till att delta. När man är i Rom, eller som i Le Puy i detta fall… Vi är där i god tid och ser hur bänkarna fylls av pilgrimer från världens alla hörn. Det är säkert ett hundratal som trängs i raderna, och snart börjar prästen sina ramsor. Nattvarden serveras, och det känns som en evighet innan mässan är över. På slutet frågar prästen varifrån alla pilgrimer kommer, och folk räcker upp händerna – Frankrike, Belgien, Tyskland, Estland, Mexiko, Kanada, och så vi två vikingar från Sverige.

Sedan händer något oväntat och ganska coolt: en stor lucka öppnas plötsligt i katedralens golv, och fram träder en lång trappa som leder ner till en stor port. Det känns nästan som något ur en Indiana Jones-film. Vi, tillsammans med alla andra pilgrimer, går nedför trappan och ut genom porten. Och där, med katedralens mäktiga väggar bakom oss, börjar vår vandring. Starten är både ceremoniell och pampig – och vi känner oss som äventyrare redo att ta oss an utmaningen.

Bildtext: Prästens predikan i kyrkan, Öppningsbar lucka i Katedralen, Trappan ut idet fria, Katedralen, Trapporna ner mot Le Puys centrum

Vi trampar iväg genom Le Puys vindlande gränder och prång, och ut på den böljande landsbygden. Det är som om vi väckt gamla, rostiga ben till liv igen, och de knarrar lite i protest. Solen strålar från en klarblå himmel, och snart inser vi att den inte tänker vara så barmhärtig idag. Vi lider i värmen. När vi till slut når dagens slutmål, Saint-Privat-d’Allier, efter 25 kilometer och nästan 700 höjdmeter, känner vi oss slitna. Carro har fått skavsår i ljumsken, mina problemhälar är ömma.

På väg ut ur Le Puy, Vi följer GR65 Saint-Jacques leden, På väg mot etappmål St – Privat – d´Allier, Vy före etappmålet, Vårt boende Gite Au Bord du Chemin, Förstärkt frukost under vägen,

Efter mat och en god natts sömn, mirakelsalva i ljumsken och hälarna har återhämtat sig, är vi redo för etapp 2. Morgonen bjuder på perfekt vandringsväder, och vi njuter av varje steg medan temperaturen är behaglig. Men redan innan klockan slagit halv tio börjar termometern klättra uppåt, som om den också vill tävla i dagens etapp. När vi kämpat oss genom lite uppför och nedför och upp på en platå, belönas vi med det bästa som kan hända en törstig vandrare: ett vattenhål! Eller rättare sagt, en tappkran med iskallt vatten. Här under kran träffar vi Benjamin från Mexiko och Michel från Bordeaux, det är glada miner och skratt, trots att vi alla har benen fulla av höjdmeter.

Efter att ha släckt törsten och återställt vätskebalansen, fortsätter vi vår vandring. De nyfunna vänner Benjamin och Michel tar täten, pratandes och skrattandes, medan de sakta försvinner längs vägen framför oss. 

Bildtext: Vid vattenhålet, Vi och Benjamin från Mexico, Vy på vägen

Natten spenderas i den pittoreska lilla byn Saugues, där vi blir välkomnade av vår host som inte bara bjuder på frukost utan också stoltserar med att han är byns mästare i tango och kastanjespottning! Ja, du läste rätt. Vi har tydligen hamnat i den enda byn i världen där det är en sport att spotta kastanjer så långt som möjligt. Vår host berättar entusiastiskt om tekniken bakom ett perfekt kastanjspott, en något udda sport. Men frukosten är god, även om den är lite klen för att ge fullgod energi till svenska vikingar.

På väg mot Saugues, Vårt boende i Saugues, Måttband för mätning i kastajespåttning