Kungsleden Abisko – Kebnekaise på turskidor

Färdas genom några av Sveriges största fjälldalar i ett arktiskt vinterlandskap 200 km norr om polcirkeln! 

Kungsleden är Sveriges mest kända skid- och vandringsled som bjuder in dig till ett vinteräventyr

som startar i Abisko Nationalpark och slutar bland de mäktiga högfjällen kring Kebnekaise. 

Jag vet inte varför men packningen inför en resa har på senare år en tendens att göras i sista minuten. Inget undantag inför denna tripp till norrländska Abisko. Plockar ihop kläder och utrustning den sista kvällen trycker sedan ner allt i ryggsäcken. Vikten på packningen denna gång ca 17 kg och då ingår 2 kg tilltugg i form av nötter o snacks som ska räcka i sju skiddagar. Den övriga maten i form av luncher och middagar införskaffas i fjällstugorna som vi ska passera under skidturen.

Fredag 10 april

På centralstationen i Stockholm är det lite folk i rörelse trots att det är fredag eftermiddag. Vår segdragna pandemi påverkar så många människor. Inne på tågstationen är flera bänkar helt tomma. En bit bort står några hemlösa i kö för att få tilldelning av matransoner. Tittar upp på informationstavlan, nattåget till Norrland står redan inne på spår 12. Det är gott om tid men jag går bort mot perrongen och kliver ombord i vagn nr 10. Väl ombord är det är ytterligare ett tiotal skidresenärer som trasslar med pulkor och skidor i de smala tågångarna. Letar fram min lilla sovvagnskupé och installerar mig. Jag har egen liten kupè helt för mig själv.

Lördag 11 april

Vaknar tidigt, tåget skumpar framåt, ett svagt morgonljus tränger in genom fönstret. En skog av träd rusar förbi i ett snötäckt landskap, gryningen övergår till morgon. Passerar Boden, efter ytterligare ett par timmar stannar tåget i Kiruna. På grund av LKAB:s malmbrytning är Kirunas järnvägsstation utflyttad och ligger nu i utkanten av tätorten. Några nya passagerare kommer ombord, ett mjukt ryck i de gamla vagnarna och vi rullar igen. Strax före lunch är tåget framme vid turiststation i Abisko.

Solen lyser över ett fantastiskt fjällandskap. Några snöscootrar kör över den snötäckta isen på Torneträsk. En skidåkare passerar framför mig på isen. Runt hela sjön reser sig de snötäckta bergmassiven, stillhet, lugn, helt vindstilla, jobbstressen har runnit av på den långa tågresan. Så gott att vara ute i naturen igen. I väster bakom mig glänser Lapporten så enastående vackert solskenet.

Senare på eftermiddagen samlas skidgänget som ska skida från Abisko till Nikkaluokta. Guiden Daniel informerar lite kort vad som gäller för turen och fördelar ut extra proviant till deltagarna för att ha under veckan.  En av reglerna för turen är att inte avslöja sina respektive yrken eller prata om sina jobb.

Kvällen avslutas med gemensam middag som plötsligt får avbrytas då brandlarmet ljuder i matsalen. Gästerna tillbringar huttrande en stund utomhus när brandorsaken utreds. Erik fryser inte, han är förutseende och har ryckt åt sig in renfäll som han lindar runt kroppen. Ingen större fara visar det sig bara en mindre rökutveckling i pannrummet.

Söndag 11 april

Efter en stabil grötfrukost är det så dags att ge sig iväg. Nu väntar sju dagar av skidåkning på Kungsleden, Sveriges mest omtalade och berömda skid- och vandringsled. Turen startar i Abisko och målet är Nikkaluokta en sträcka på ca 110 km. Vi kommer att inkvartera oss i fjällstugor längs vägen. Jag vandrade denna sträcka i höstas med tältövernattningar och upplevde fjällets palett av höstfärger. Nu ska det bli fantastiskt kul att se hur leden ser ut i ett vårvinterlandskap. Gruppens deltagare är från spridda platser i Sverige, mestadels från Stockholmsområdet men även några utstickare från södra Sverige.

Den första dagsetappen går från Abisko till Abiskojaure. Turen går mestadels genom björkskog och det är lätt skidåkning. Tar ett kortare och ett länge stopp för lunch innan vi åker i snöfall och motvind över sjön Abeskojavri mot stugorna.

Abiskojaure ligger vackert vid foten av berget Giron. Stugvärdar välkomnar oss med varm saft när vi anländer utanför stugorna.

Dagens middag står guiderna för, potatismos och renskav som toppas med lingonsylt. 

– Hur uttalas egentligen Abisko, är Abisko med kort eller lång a? frågar Mona

En diskussion uppstår och svaret är nog att uttalet beror på ursprunget. Det märks redan från början att det finns en nyfikenhet om vad folk jobbar med. Försiktiga trevanden och gissningar förekommer men alla är väldigt förtegna om sina yrkesroller.

Senare på eftermiddagen är det några i gänget som tar en utflykt till ett krigsvärn från andra världskriget som ligger i nära anslutning till stugorna.

Under krigsåren bevakande svenska militärer dalgången mot Abisko mot eventuella tyska anstormningar. Den svenska järnmalmsproduktionen och transporten av malm från Kiruna till Narvik måste under kriget skyddas till varje pris.

För han som jag tror är Jägmästare och ålderman i gänget slutar denna utflykt med skidorna intrasslade i en fjällbjörk och en rejäl vurpa. Han verkar vara en erfaren fjällräv, en fjällbjörksvurpa stoppar inte en ålderman.

Strax efter nio ligger merparten i sina sängar. Några pannlampor lyser, någon läser bok, några plockar i sin utrustning. Det dröjer inte så länge innan John Blund kommer.

Måndag 12 april

Morgonpigge Mona är den första att börja plocka i sin utrustning, då är klockan strax före sex. Inom en halvtimma är alla igång och grejar, gör toabesök, fixa termosar. Före sju sitter alla där vid bordet och laddar ner så mycket frukost som möjligt. Gröt, varvas med bröd och varma koppen och sedan den fantastiska lingonsylten. Det kommer att bli en lång skiddag så det gäller att ladda batterierna.

Stugvärden kommer ut och önskar oss lycka till på turen. Denna morgon bjuder på klart och fint väder, med några minusgrader och snön är kall o fin. Det kommer att bli en fin dag. Vi skidar iväg genom björkskogen efter en knapp timme sätter vi på stighundar, för att ta oss upp för den första ordentliga stigningen. Passerar Berget Giron sedan följer vi dalgången mot Alesjaure. Vi har en fantastisk skiddag, stillhet, tystnad, de enorma vidderna och solen som lyser från en blå himmel. Det är mäktigt.

Vid dagens sista rast hörs lite jämmer bakom en grävd snöhög.

– Jag har kramp i benet vet inte om jag kan fortsätta säger Erik.

Med lite extra ransoner av varma koppen och extra vatten piggnar Erik till och kan sedan enkelt skida vidare till Alesjaure. Skönt att se stugorna i horisonten, skönt komma fram. Sedan följer de vanliga stugrutinerna med vedhämtning och tända upp spisarna, hämta vatten och matlagning. Pasta med skinka och svamp smakar alldeles utsökt.

På kvällen är det 16 minusgrader när vi står och väntar på att solen ska gå ner och färga spetsen på berget bakom oss röd. Vi står och fryser och väntar på färgfenomenet som aldrig riktigt infinner sig. En man klädd enbart i rutig skjorta och kortbyxor står också där och väntar, verkar oberörd av att det är minusgrader. Efter det uteblivna färgfenomenet kryper jag ner i sovsäcken, nöjd med dagen. Denna natt är det lite tyngre snarkstockar som dras över sängkanterna och speciellt över en kant vid sidan av mig. Verkar vara Jägmästar´n som har det väldigt tungt och segdraget i sin säng.

Tisdag 13 april

Klockan är 04.45 går ut på toa. Det knastrar under fötterna i den kalla snön. Morgonen är klar och kall, minus 18 grader. Några timmar senare lämnar vi Abiskojaure i ett strålande väder. Nu väntar 25 km skidåkning via Tjäktjastugan till Sälka. Vi får en helt fantastisk skiddag med i princip vindstilla, lite kall morgon men solen kommer att värma på bra under dagen. Följer dalgången väster ut och tar lunchstopp innan stigningen upp mot Tjäktjastugan. Jägmästaren har lite känningar med sina skadade revben men biter ihop kämpar på.

Sätter på stighudarna på skidorna och trampar på upp mot Tjätkastugan.

Väl uppe vid stugan kan vi fylla på våra flaskor med nytt vatten. Njuter av stillheten, vidderna, det är otroligt vackert. Himmel är blå med någon enstaka molntuss, snöklädda berg runt om i ett storslaget vitt landskap.

Det är som Erik säger, det är rena turistpornografin, precis som det ser ut i reseprospekten, fast ännu bättre.

Turen fortsätter över Kungsleden högsta punkt, passet vid Tjäktja 1140 m.ö.h.

Efter passet lätt nedförsåkning i dalgången ner mot Sälkastugorna.

Så efter några timmar dyker stugorna upp och efter en liten nedförs löpa ser vi stugorna. Det har varit en lång dag men när elden sprakar i spisen som njutbar sprakande musik och vi äter ris med vedspisbakad svamp och kallmajs känns det helt ok.

Onsdag 14 april

Under natten ändrar vädret karaktär, vinden tilltar med frisk och hård vind i vindbyarna, snöfall, yrsnö och dålig sikt, med några minusgrader. Vi avvaktar vädret, enligt prognosen ska vindarna avta tills i morgon.

En lugn dag i Sälka, lite stugmys och surr med en del sällskapsspel faktiskt. Jag får storstryk av Erik i schackspel, totalt utspelad i två raka partier.

En karavan med 43 hundar fördelade på sju släden har slagit läger i Sälka. Slädarna är förankrade i snön, de flesta hundarna är Sibirien Huskiges, flera av hundarna ligger i snön och sover verkar helt oberörda av kyla och snö.

-Hundarna är villiga dragare och älskar detta liv, de är vältränade och får de bara sin ranson med mat ca ett kilo kött om dagen så brukar det fungera. Nu blåser det för mycket idag så vi ligger still och väntar med att köra vidare tills i morgon. Annars är det kalla vädret med torr snö bra för hundarna. Det sämsta föret är när det är plusgrader då brukar det bildas små isklumpar mellan trampdynorna som kan orsaka skavsår. Då får man vara vaksam och smörja innan det blir problem och i värsta fall sätter jag små skinnsockar. Det är enkelt att köra med slädhundar du lär dig snabbt nu vi kör en 11 dagars tur från Kvikkjokk till Abisko säger den schweiziske guiden Urs

På eftermiddagen testar vi att gräva ner oss i snön och provar våra medhavda vinda säckar

Torsdag 15 april 

Snöfall hårda vindar 16 (20) m/s några minusgrader. Ska avta något under eftermiddagen. Avvaktar i stugan tills vinden avtar kommer iväg efter lunch.

Färden blir mycket bättre än förväntat, klar sikt, vinden i ryggen och bara mindre kastbyar. En kort och behaglig tur ner mot Singistugorna.

Kvällen avslutas med Monas fantastiska berättarröst som låter exat som Tove Janssons böcker om mumintrollen. Monas röst är sövande för Jägmästaren som snart drar sina snarkstockar men för oss övriga tror jag vi hörde berättelsen om i ”Fjällen badar man naken” till slutet. Monas unika berättartalang gör att jag får en idé ‘om hennes yrke.

Fredag 16 april

Jägmästaren blir upphämtad med scouter, omöjligt för honom att fortsätta turen. Det visar sig att björkvurpan vid skyttevärnet knäckta ett par revben. Det är otroligt starkt ändå att köra i tre dagar med knäckta revben i kroppen Jägmästaren fyller åttio år om två månader. Mycket imponerande, här ligger vi andra i lä.

Det blir en lätt tur med medvind till Kebnekaise, 14 km.

Senare på eftermiddagen en bastu och en kall öl, gudomligt skönt och välförtjänt. Jägmästaren vräker på mera vatten på bastu stenarna, härligt varmt o gott. Genom basturummets fönster blickar vi ut över bergsmassiven runt Kebnekaise.

Lördag 17 april

Frukost på Kebnekaise fjällstationen. Väldigt mycket folk, alla vill iväg tidigt på toppturer eller andra aktiviteter i det fina vädret. Vi kommer iväg strax före åtta den sista skidetappen för denna tur. Ånyo en underbar dag, vindstilla och klarblå himmel, prognosen säger upp mot tio grader varmt mitt på dagen. Föret är snabbt med isiga spår.

Den första rasten vid bergmassivet bredvid oss ser vi två kungsörnar sväva fram och tillbaka sökande efter något lämpligt byte. Vi sitter på en bar klippa och äter vårt lunchpaket från Kebnekaise fjällstation. Jokken flyter förbi nedanför på snö kanten vid det porlande vattnet sitter en pickande snösparv. Sparven har det lika lugnt och behaglig som vi skidåkare.  

 Vi når utan större ansträngning Nikkaluokta som är turens slutdestination. Avslutningslunch med potatismos och renskav sedan är det dags för den stora gissningstävlingen vilket yrke respektive person har. Det som har varit hemligt och förbjudet att avslöja under hela turen. Flera har skickligt vilselett med olika uttalanden och lagt ut rökridåer om sina yrken. Nu kommer många vilda antaganden, några har rätt i sina gissningar framför allt på Erik som är läkare och på Ylva som forskat och doktorerat inom bioteknik men i övrigt är det inte så många som rätt på sina yrkesgissningar. Spännande med Mona som var präst, åttiåriga Klas har varit chef för byggbolag, expert på betong, många trodde han varit militär, jag var helt övertygad om att han var jägmästare. Robert arbetsmiljöingenjör, Kenneth f.d. chef på ABB, Daniel möbelsnickare och Stefan managementkonsult.

Väldigt bra vecka med god stämning i gruppen, bra mix, lättsamt tugg. Jag som var lite orolig att jag skulle bli ålderman i gänget men jag placerade mig på en mycket hedrande femte plats i åldersligan.

Skidtekniken har varit god i gruppen och allt har flutet på bra. Smolket i bägaren har varit Clas revbensskada men i övrigt en fantastisk vecka med fina naturupplevelser och trevliga möten med positiva och trevliga människor med unika egenskaper.

Mona – som blivit rånad i Split, Erik – som kan handmjölka en ko, Robert – har spelat trombon i fem världsdelar, Daniel – har stått på Dramatens scen, Ylva – har bestigit Fuji, Stefan – har ätit råtta, Kenneth – samlar på ölglas, Eeva – har ätit marsvin, Clas – vill bli general, guiden Daniel – har bott i Chiang Mai och skakat hand med Donald Trump, nä det sista var fake news.

Jag avslutar med Monas visa ord på vår väg genom livet:

Man ska inte bli för bekväm 

Man ska inte bli för rädd

Man ska inte bli för fet

Tack alla för en mycket trevlig vecka.