Kreta

Det Kretensiska havsvattnet spolade in över stranden det blåste lätt i parasollets bambulöv som gav en behaglig skugga. Platanias är en större by på den nordvästra kusten av Kreta, strax utanför Chania, ett populärt resemål för skandinaver.  En avslappnande atmosfär infann sig och efter en dag i solstolen på stranden var det någon som klagade över sina brända skinkor.  För egen del gav parasollet ett effektivt skydd mot just brända skinkor.  Vi insåg att den skandinaviskt turistdränkta byn och dess solstolsbeklädda stränder inte skulle ge oss inblick i den genuina kretensiska kulturen, så vi bestämde oss för att undersöka denna på fyra hjul. Efter lite efterforskning hos en småtrög receptionist på hotellet bestämde vi oss för att ta en jeeptur i bergen .

Följande morgon stod vi redo utanför ett av Platanias femstjärniga hotell för att bli upplockade av en landrover – som till vår stora förtjusning även den var fylld med skandinaver.  En heldag i bergen erbjöd fantastiska vyer, som högst 2000 möh med utsikt över karga landskap, raviner och högplatåer med bördig jord kantad av diverse frukt och olivodlingar. Hjordar av getter med bjällror runt sina nackar passerade ofta över vägen. Vi blev imponerade över deras smidighet och klätterförmåga.  Bara jeepar tog sig klättrandes upp för de branta, smala stenvägarna och efter några timmars het biltur nådde vi toppen av bergspartiet. Här fanns en typ av vaktstuga när kretensare spanade efter vilda getter  ”Kri” men stugan var även härbärge för vandrare. Toaletten var uppförd utanför vaktstugan på själva kanten över ett stup med fri fallhöjd för avfallet på ca 400 m . Denna strategiska placering av en toa medförde en framtidsäker och helt underhållsfri latrin för personalen i vaktstugan.  För vissa med bränd rumpa var det för mycket svindelkänsla och hon kom därför skrikandes ut från toan, med oförättat ärende. Någon timma senare fick hon äntligen chansen när vi stannade vid Samaria-ravinen i Lefka Ori, öns längsta ravin, där vi avnjöt resans i särklass bästa måltid – långkok på get i vitvins- och citronssky med kretansk sallad och ungsstekt potatis. Måltiden avlutades sedenligt med något sött äckligt och en rejäl käftsmäll i form av Greklands svar på grappa – raki. Sedan väntade ytterligare ett stopp för att studera världens äldsta olivträd – 3000 år gammalt där en del av olivbladen användes vid OS-invigningen i Athen – innan vi blev avsläppta utanför dörren efter en fantastisk dag i Kretas omgivningar. På kvällen testade vi kokkonsten i det skandinaviska Platanias , det blev en måltid som var så dålig att vi  skickade den totalt smaklösa moussakan i retur till köket.

Dagen därpå hyrde vi bil av en ouzostinkande halvfull kretensare, han var ursprungligen från Sydafrika och pratade oavbrutet om sina rötter från Afrika. Biluthyraren lyckades fylla i uthyrningspappren med lite möda. Därefter satte jag mig bakom ratten på öns ”vassaste” bil, en Renault Clio. Målet var nu inställt på en av Kretas finaste stränder Elafonissi. Elafonissi är en liten lagun med en av Greklands vackraste stränder, ligger knappa sju mil sydväst om Chania. Till dotterns förtjusning ännu en stekhet dag med molnfri himmel. Efter ett par timmar i det vita fartvidundret på smala vägar i de Kretensiska bergen nådde vi målet för dagen. Stranden var rosaskimrande av pulvriserade snäckor och överfull av busslaster med solkåta skandinaver i alla dess former. Däribland en dansk svart kvinna, ursprungligen från Uganda, som vi kom att lära känna lite bättre under timmarna i solstolarna. Usha behövde inte sola sina skinkor de var svarta ändå men som hon sa hon behövde solen för att få lite D-vitamin.

Dagen efter framfördes vår vita Clio på nya vägar genom genuina byar till en ny strand samt ett besök i en typisk kretensisk by. Många av den äldre generationen kretensare var svartklädda enligt den grekisk ortodoxa seden, detta för att visa sin sorg efter avlidna makar. Den ortodoxa seden uttrycker att änka/änklingar måste bära svara kläder resten av livet och får inte gifta om sig. Den yngre generationen verkar inte anammat denna regel utan lever ett mera humant liv. I en av byns små mysiga cafeèr provade vi grekisk våffla med yoghurt, honung och valnötter, och några klunkar bergsvatten från en källa som utlovade evig ungdom. För vissa är det för sent med evig ungdom men jag hoppas innerligt att det går i uppfyllelse för hon med  den brända rumpan.

Vår vecka avslutades med ett par avkopplande dagar på stranden i Platanias. Där vi även hittade vår favoritrestaurang med bra mat och personlig service.

www.kyano-restaurant.gr

Thanks Yiannis “sjöborre” for god food and excellent service and for you taking care of my daughter.