Hemvändarna

Återbesök i Salmi, Korpilombolo

Nu är det dags att återvända till Salmi, Korpilombolo, för att se hur hemvändarna har det norr om polcirkeln. Det har gått 18 månader sedan mitt första besök hos Björn och Evelina – då möttes jag av midnattssol, nu är det gnistrande vinter, en riktig Tornedalsvinter där minusgraderna kan få skägget att stelna. Paret tog ett stort livsbeslut och lämnade Östergötland för en ny tillvaro i Tornedalen, i östra Norrbotten, där skogarna är djupa, människorna varma och där finska och svenska blandas i en härlig röra.

Resan Norrut

Resan börjar som sig bör med nattåget från Stockholm till Luleå. Det är en nostalgisk färd där det rytmiska dunket från rälsen vaggar en till sömns, och man vaknar upp till frostiga fönsterrutor och ett norrsken i fjärran. I Luleå möter TG upp på busstationen, varefter vi tar bussen till Teurajärvi. Busschauffören är hygglig och stannar på huvudvägen utanför den lilla byn Salmi. Vi promenerar bland husen och knackar på för att följa upp paret Jatkos resa – hur har livet utvecklats sedan sist?

Bildtext: Bussen mot Korpilombolo, Egen byskylt, Några av husen i Salmi Korpilombolo, Norrsken i byn

Livet i Salmi, Korpilombolo

Evelina och Björn tar emot oss med öppna armar, och det märks direkt att mycket har hänt sedan mitt senaste besök. Björn visar stolt runt i huset. Elinstallationen är uppdaterad, källaren har fått ett rejält lyft med vedpanna, vattenackumulatorer och ett välfyllt matförråd – här är man redo för både strömavbrott och långa vintrar, med ett mobilt elverk för extra säkerhet. Hyllor med växtbelysning för tidig grönsaksodling vittnar om drömmen om självhushållning. Tvättstugan och duschen är under uppbyggnad, men än så länge får vi njuta av bastu och dusch hos Evelinas pappa – en klassisk Tornedalslösning!

Utomhus har en stor hundgård tagit form, med nio separata hundkojor och en rastgård för de nio Alaska-huskies som inte är vanliga sällskapshundar utan riktiga kraftpaket med en outtröttlig vilja att dra.

I ett av uthusen har Björn skapat en liten verkstad med några enkla handverktyg. Planen är att renovera enligt gamla traditioner, med metoder som påminner om svunna tider. I en annan byggnad står nyförvärvet – en begagnad Volvo BM-traktor, även den med ett visst renoveringsbehov, redo att ta sig an markerna. Det råder ingen tvekan om att de är på god väg att bli självförsörjande – en strävan att bevara den gamla traditionella stilen samtidigt som de tar steget mot ett ännu större oberoende. Marken ned mot sjön ska återtas och öppnas upp för bete – kanske blir det får, kanske en ko. Tillsammans med den outtröttlige Roland har de redan utfört ett enormt arbete, även om mycket kvarstår. Här är kärleken till naturen och självförsörjning att bevara kulturen den starka drivkraften. Den lilla ladugården väntar också på renovering, och pappa Roland har sina egna planer – han ska så småningom flytta in i Nybergshuset i Salmi.

Bildtext: Bastun från förr, Köket, Matförråd, En brasa om om dygnet vid utetemperatur runt några minusgrader, Evelina jobbar hemifrån, Lusa gottar sig i soffan, Redskap i boden, Duschrum under uppbyggnad, Visst renoveringsbehov i Nybergshuset, BM-traktor, Blivande grönsaksodling, Hundgården med Alaskan Huskies hundarna Lusa, Sock, Hera, Akira, Siri, Strumpan, Bilko, Buster, Palvi

Hundspann och Snöäventyr

När selarna plockas fram ylar och skäller hundarna ivrigt – en symfoni av tassar, gnäll och förväntan. När de väl kopplas till kälkarna släpps en explosion av energi lös. Roland tar ett ekipage, medan jag och TG tar det andra. Med ett ryck är vi iväg. Snön är tung och spåren svåra att hålla, så passageraren får ofta hoppa av, springa bredvid och skjuta på – och det är inte alltid lätt att hinna hoppa upp igen. Det visar sig snabbt att det är betydligt enklare att köra ensam.

Bildtext: Roland och Evelina färdigställer hundspannen, Roland van hundförare, Starka hundar, Skidtur i omgivningen, Turer med hundspann

Ruotkomaa och Långsam Livsnjutning

Efter hundspannsturen tar vi bilen till Roland, en knapp timmes färd genom ett vinterlandskap där träden har förlorat en del av snön tack vare det milda vädret. Väl framme bjuds vi på klassisk tornedalsk köttsoppa med klimp – en rätt som smakar extra gott efter timmar i kylan. Soppa, en iskall klunk vatten från kallkällan och sedan en rykande het bastu – det är Tornedalen i ett nötskal.

Bildtext: Rolands tornedalska köttsoppa, middag i Salmi

På Återseende

Med rosiga kinder och en mage full av god mat tackar vi för oss och styr tillbaka mot Salmi. Det är något alldeles särskilt med Tornedalen – de vidsträckta skogarna, de vänliga människorna och den djupa kopplingen till naturen. Evelina och Björn har verkligen funnit sin plats här, och det känns som om deras resa bara har börjat.

Stort tack för gästfriheten, Björn och Evelina – lycka till med era fortsatta drömmar i Tornedalen! Ett extra tack till Roland för den fina guidningen. Det har varit en fantastisk upplevelse att få besöka er och se allt ni skapat. På återseende!

Heido! Näkemhiin!