Frihjulsmaffian på tur i Finland

Grabbarna i frihjulsmaffian från Vikingstad utforskar det självstyrande landskapet Åland med sitt speciella örike. De puttrar fram med sina 60-tals veteranbilar längs den Norra linjen via en mängd öar och färjor till Osnäs, på det finska fastlandet.

se filmklipp

Mot Åland

Starten går tidigt. När bilarna rullar ut från den lilla parkeringen från bröderna Anderssons verkstad i Vikingstad börjar solen så sakta stiga upp över horisonten. Sex Saab tvåtakt med varierande årsmodell puttrar i väg med riktning mot Åland. Gassugna gamla rallyförare som trivs bäst på smala krokiga grusvägar, där framhjulsdriften passar så väl in. Rutten är mycket noga planerad och i möjligaste mån ska färden styras mot de mindre vägarna. Kartläsarna lotsar enligt den uppgjorda färdplanen. Jag tror i bilarnas totala packning finns nästintill reservdelar till det mesta som kan hända med en gammal tvåtaktare. Men det är klart man vet aldrig, för två år sedan på en liknande resa i Norge havererade en bil som inte kunde repareras trots medhavda reservdelar. Nu hoppas vi på bättre tur. Efter ett fikastopp når vi med god marginal Grisslehamn och vi kan köra ombord på färjan mot Eckerö. Några timmar senare ligger blåröken från de puttrande motorerna tät över gatorna i Mariehamn. Vi checkar in på hotell Savoy som ligger centralt i byn.

Ö-mentaliteten

Åland är ett speciellt örike med över sextusen öar. Öriket har ett eget lagting, som stiftar egna lagar, de har även en egen regering. Åland har också en egen flagga och ett eget postverk som ger ut egna frimärken. Det självstyrande Åland hör till Finland men på öarna är det officiella språket svenska.

Närheten till havet har påverkat Åland på många sätt. Ur den föddes sjöfarten, en näring som lagt grunden till dagens ekonomi och fört ålänningarna ut i världen. De har seglat över världshaven och kommit hem med nya erfarenheter och idéer som drivit utvecklingen framåt på Åland.

Pommern

Vi kollar in det gamla segelfartyget Pommern som är Ålands stora turistattraktion. Intendent Jesper guidar oss runt och berättar hur det kunde vara ombord i början av nittonhundratalet. Det var en stor utmaning för manskapet att klara en hundra dagar lång seglats från Åland till Australien på den tiden. Faciliteter, bekvämlighet och sov ordning var organiserad efter rang ombord. Längst förut fanns hönsen sedan kom grisarna sedan följde matroserna, timmermän, segelmakare, donkeyman, båtsman, kocken, stuert, styrmän och längst akterut i lyxkajutan bodde kaptenen. Som jag uppfattade det var Sumprunkarna längst ner på skalan, de saknade all form av mänsklig värdighet. Det var dom här krakarna som höll båten i ständig rörelse genom att vagga båten sida till sida när båten låg vid kaj. Detta för att syrerikare vatten skulle strömma in i fartygets sumpar för att hålla fiskfångsten vid liv. Det var ett hårt jobb, eftersom sumparna måste hållas i rörelse dygnet runt.

Geta

På nytt lägger sig blåröken över Mariehamn. Vi åker norrut. Åland är inte så stort till ytan, vilket innebär att man inte behöver åka särskilt länge innan man ser Östersjön på nytt. Folk kollar på bilkaravanen, många vinkar glatt, tar fram sina mobiler, filmar och fotar. Det är himla kul att vara en del av Vikingstads tvåtaktargäng. Här är det glada tillrop blandat med många historiska berättelser från trakten. Jag hör ideligen om en viss Trulle som är en omtalad person och figurerar i många berättelser under hela resan. Efter en knapp timme når vi Geta Nostalgi och motormuseum. Här visar Matti runt bland gamla veteranbilar, motorcyklar och en mängd gamla bruksföremål. Ett fantastiskt museum, här finns det mesta, helt ofattbart med prylar. Matti och hans kompisar gjorde ett filmklipp i våras när de sådde solrosfrön på gammeldags vis strax intill museet med sina uråldriga fordon.

– Filmklippet har visats över två miljoner gånger, det är inte så dåligt säger Matti

Jag förstår att Matti och hans kompisar inte har några fritidsproblem. Hela gården är full av gamla maskiner, traktorer, gamla bilar och annat bråte. Här finns en komplett verkstad med alla tänkbara maskiner för att återskapa och reparera gamla veteranfordon. Höjdpunkten på museet var nog Edvin Karlsson gamla bensinmack ändå.

Bomarsund

Färden går vidare till huvudöns östligaste punkt, Bomarsund. En historisk plats. Under femtio år i början av artonhundratalet ingick Finland och Åland i det ryska imperiet. Bomarsund var Rysslands västligaste utpost. Men i ett berömt sjöslag besegrade den brittisk – franska flottan ryssarna och Åland kunde så småningom helt demilitariseras. Genom åren har finnarna fått uthärda mycket lidande och elände från grannen i öster. Det känns som historien nu går igen i vår galna värld.

Uusikaupunki

Resan fortsätter via den Norra linjen. Vi åker över många öar som är sammanbundna med broar och vägbankar. Tuffar fram på flera små färjor förbi holmar och skär med genuina skärgårdsbyar. Himlen är mestadels blå, solen skiner, vägarna är oförskämt bra, bilarna puttrar sakta fram i den vackra omgivningen. Vi trivs, vi har det oförskämt bra. Slutligen når vi Osnäs i Gustavs på det finländska fastlandet.

Vi tar in på Hotelli Aquarius i Uusikaupunki. Turistsäsongen är över och det väldigt lite folk ute på gatorna. Det är dessutom söndag, det mesta är stängt, efter en kvällspizza blir det tidigt i säng. Däremot blir natten mera händelserik då jag plötsligt blir väckt av min rallykollega som under vådliga skrik fäktar med armar och ben mot främmande inkräktare. Han har en hård kamp i sängen innan han vaknar ur sin mardröm, efter en klunk ur vattenflaskan känns det som inkräktarna är besegrade och han har läget under kontroll. Det är åter lugnt och stilla och jag kan sova vidare på Hotelli Aquarius i Uusikaupunki, staden som på svenska heter Nystad.

Dagen efter besökes Nystads bilmuseum. Museet har en egen avdelning med bara Saab bilar. Från den först tillverkade modellen år 1950 med en Saab 92 till den senast byggda bilen år 2011. Rallyessen från Vikingstad gillar det här, de lyssnar uppmärksamt på den finske guiden Ilka Ruohonen som stolt informerar om genuin saabhistoria.

När Frihjulsmaffian är nöjda med Ilkas trögflytande engelska går färden vidare mot Helsingfors. Några sträckor går på smala grusvägar, då ökar farten avsevärt. Börje lägger i treans växel varvar ur max, rycker i fyran, han flinar lite bakom ratten. Motorn ylar. Jag kan se med all önskvärd tydlighet att Börje stortrivs på de finska grusvägarna.

Turen avsluts i Helsingfors

Turen avslutas med ett par dagar i Helsingfors. Bilarna parkeras i ett parkeringshus i Sello någon mil utanför centrum. Vid parkeringsautomaten uppstår ett problem för vårt fordon med gammal klassisk svensk registreringsskylt, E81129. Den tillhör en gammal nostalgibil från Börjes pappa. Finska moderna datasystem kan inte hitta detta registreringsnummer i sina register. Å det är väl inte konstigt. Börje hakar av nostalgiskylten och under den finns den riktiga. Då blir bilen godkänd av parkeringssystemet och även Börje får tillstånd att parkera. Nu kan vi också fortsätta med tåget in till city för att utforska Helsingfors.

Viking Line tar Frihjulsmaffians tvåtaktare tillbaka till Stockholm. Östersjön ligger lugnt och stilla, inga märkbara vågor. Det är tur för mig, som nästan blir sjösjuk i badkaret. Under hela resan från starten i Vikingstad till målgången har alla bilar fungerat helt perfekt, inget mekande alls. Det har bara varit tuta och köra.

Stort tack SAAB gänget för en jättekul tripp och ett speciellt tack till min eminente chaufför Börje som framfört sitt fordon på ett föredömligt sätt, särskilt på de finska småvägarna.