Fantastiska Madagaskar

Det är lite kyligare på Madagaskars centralplatå i de dimhöljda regnskogarna i östra Madagaskar. Små molntussar svävar över berg täckta av eukalyptus, ambraträd, azaleor och magnolia. I den täta växtligheten är det fuktigt, stora vattendroppar rinner utmed bladen, faller ner på den fuktiga marken. Trädgrodor kväker och gnisslar i sällskap med bladsvans­ödlor och långbenta dallerspindlar som klänger i trädkronorna.

Infaty beach

Vi gör ett bankstopp i den havsnära staden Toliara, ”den vita staden” som är omgiven av ett halvökenlandskap. Här råder torka och i princip ingen nederbörd alls, det förekommer sandstormar. Staden ligger på den sydvästra sidan av Madagaskar precis på Stenbockens vändkrets. Hit kommer många turister för att få en avslappnad miljö i behagligt klimat med bad och snorkling. Någon kilometer ut i havet sträcker sig världens femte största korallrev.

Det är förbjudet att köra turister efter mörkrets inbrott i Madagaskar eftersom många vägar speciellt i södra delen av landet är osäkra på grund av härjande banditgäng. Vi passerar genom Toliara med god marginal innan mörkret faller och kör ytterligare 3-4 mil norr ut till Ifaty beach. Incheckning sker på franska Hotell de la Plage. Vår strandbungalow, ligger längst ner på stranden med trädäcket pålat ner i vattnet. Ett par solstolar står klara att användas. Nu är det strandliv och sand mellan tårna som gäller.

Vezofiskare i byn Ambolomailaka

För oss som inte kan ligga still följer med guiden Alber. När tidvattnet sjunkit undan följer vi stranden mot fiskebyn Ambolomailaka. Vi ser fiskare som paddlar på sina piroger med uppsatta segel, fiskenäten dras varsamt in i båtarna. Många piroger är uppdragna långt upp på stranden, barn och kvinnor rensar fisk vid vattenbrynet. Vi passerar några män som yxar på stockar för tillverkning av piroger, kvinnor som tvagar sin tvätt, Vezofiskare som rensar näten från morgonens fångst.

Byn saknar elektricitet precis som de flesta andra byarna på Madagaskar. Färskvatten hämtas från gemensam brunn. Alber bor själv i byn med en fru och fyra barn. Annars är det vanligt speciellt i södra Madagaskar att männen har både fyra och fem fruar. Vi går genom smala gångar förbi små bambuhyddor som består enbart av ett sovrum. Där finns plats för fem personer, på natten sover de på mattor direkt på sanden. Maten tillagas utomhus över små kolkaminer eller öppna eldar. Många barn tittar fram är nyfikna på oss blekansikten. .

Vi besöker byskolan. I detta klassrum är barnen 11–12 år. De pluggar hemkunskap, madagaskiska, franska, lite engelska, fysik och matematik. Barnen går i skolan måndag till fredag från halvåtta till klockan fem med siesta ett par timmar mitt på dagen. Alber berättar att han tycker det är kostsamt att ha barn i skolan han betalar 100 000 Ariary (250 kr) för utbildning inklusive läromedel per barn och år.

I en närliggande bybutik köper vi böcker och pennor som vi delar ut till barnen i klassen.

Andasibe-Mantadia-nationalpark

Det är lite kyligare på Madagaskars centralplatå i de dimhöljda regnskogarna i östra Madagaskar. Små molntussar svävar över berg täckta av eukalyptus, ambraträd, azaleor och magnolia. I den täta växtligheten är det fuktigt, stora vattendroppar rinner utmed bladen, faller ner på den fuktiga marken. Trädgrodor kväker och gnisslar i sällskap med bladsvans­ödlor och långbenta dallerspindlar som klänger i trädkronorna.

Vår guide banar sig väg genom under­vegetationen, stiger fram genom diverse klätterväxter och viker undan stora grenar av jättelika ormbunkar. Han stannar upp, skjuter bak sin stråhatt mot nacken och stirrar upp i trädtopparna.

”Ingenting än”, viskar han och rynkar pannan. ”Men vi måste ändå vara väldigt tysta”. För varje steg sjunker fötterna ner i det klibbiga moset av ruttnande bladverk. På toppen av en brant kulle stannar han till igen. ”Vänta här ett par minuter jag är snart tillbaka”. Han försvinner in i ett snår av bambu. Efter ett tag är han tillbaka. Vi hasar ner för sluttningen över in litet vattendrag.

Nu hörs ett tydligt ett gällt tjut som avtar och stegras igen. Fler tjut stämmer in, som om en orkester av musiker med trasiga trumpeter har installerat sig i skogen. ”Det är indrier som sjunger”, säger Guiden och pekar bort mot trädtopparna. Det mytomspunna ljudet från Indrin kan ha flera betydelser men verkar som territoriellt och i familjestyrkande syften.

Grenar böjer sig, de smalare träden vajar, uppe på de översta grenarna syns något mörkt. Det går att urskilja ett ben lite här och var bland de pälsklädda kropparna, och snart syns de helt och hållet, svarta händer och fötter, vita ben och armar, runda öron som inramar det svarta ansiktet. Det är tre djur – en hona, en hane och deras unge – en stund sitter de helt stilla verkar inte bry sig att vi står alldeles nedanför – De plockar i löven med sina beniga fingrar. Efter en lång stund slungar hanen sig till ett grann­träd, och resten av familjen följer snart efter. De svingar sig bort mellan grenarna och försvinner ur synhåll.

Indrierna är de största primaterna på Madagaskar. Det finns 70 familjegrupper som lever i nationalparken Andasibe-Mantadia och i regnskogen hörs regelbundet deras karakteristiska läte, vars ljud kan höras på kilometers avstånd. Indrin finns endast här i Andasibe regionen på Madagaskar förutom några familjer av arten som också förekommer i en av de sista regnskogarna i det centrala höglandet.

Unikt djur och växtliv

Madagaskar har varit skilt från det afrikanska fastlandet i mer än 50 miljoner år och har med tiden utvecklat sin egen särpräglade natur. Tre fjärdedelar av floran och faunan finns bara här och ingen annanstans på jorden. Före människans ankomst var ön troligen helt täckt av skog men av den ursprungliga regnskogen finns bara 4 procent kvar. Regnskogen håller på att försvinna sorligt, sorgligt.

Sifakan med sin mörkbruna krona över hjässan finns bara här , liksom exemplevis skal­baggen giraffvivel med sin märkligt långsmala hals som är fyra gånger så lång som den röda kroppen och den fluffiga bambu­lemuren som är den minsta av alla lemurer.

Madagaskar är hemvist för ungefär hälften av världens cirka 150 kameleontarter. Kameleonter är små till medelstora reptiler som är kända för sin förmåga att dramatiskt ändra färg. Tvärtemot vad många tror så ändrar vanligtvis inte kameleonter färg för att matcha sin omgivning. Istället används färg oftast för att förmedla känslor, försvara territorier, och kommunicera med motsatta könet.

Hemåt

Efter lugnet i de dimhöljda regnskogarna i östra Madagaskar är vi tillbaka i avgaser och myller i huvudstaden Antananarivo. Vi shoppar lite souvenirer på Lisy Art Galleri innan avskedsmiddagen på hotellet. Vår premiärresa med Rosa Bussarna är slut, vi har blivit inspirerade och det blir nog nya resor inom en snar framtid. Tack alla för en jättego tripp.