En ballerina i Gozo

Det är förmiddag, det är hett, solen bränner från en klarblå himmel, vi går på den smala trottoaren där stenhusen ger oss lite skugga. Vi passerar smala gränder med små prång och byggnader som nästan uteslutande är tillverkade av Gozos egen kalksten. Dörrar och fönster är stängda, folk håller sig inomhus för att skydda sig för hettan. Plötsligt öppnas en bildörr och en kvinna tar plats på trottoaren.  Ett hastigt och oväntat möte uppstår, ett sådär kort möte som bara uppkommer om man är lite nyfiken och lite på.   

Kvinnan och hennes man har sagt upp sina jobb och sålt huset, i Queensland i Australien och reser nu runt i världen. De har hamnat i byn Xaghra på den maltesiska ön Gozo, en liten by med fyra fem tusen invånare. Här är det lugnt och förhållandevis billigt att leva, inte översvämmat av turister. Mannen tar ströjobb som hantverkare, sonen går i förskolan, själv extraknäcker kvinnan som balettdansös på öns fem balettskolor. Det australiensiska paret ska stanna några månader här i Gozo sedan resa runt i Europa. Planen är att vara ute och resa under ett år eller så långt pengarna räcker. Problemen med att inte ha bostad eller arbete skjuter de på framtiden, det får lösa sig när de är tillbaka i Australien igen. 

Det är inte precis vad man förväntar sig att möta en ballerina från Australien i maltesiska Xaghra, men det är klart att någon gång ska det vara den första. 

Malta har väl utbyggda bussförbindelser och det är enkelt att ta sig runt för att besöka olika sevärdheter. Från Xaghra på ön Gozo till huvudstaden tar det ett par timmar om man har någorlunda tur med tajmingen till färjan.  

Under en dag vandrar vi runt i Vallettas gamla stadsdel med smala mysiga gränder, mängder av kulturbyggnader. Här finns en känd fästning och en mycket imponerande katedral, St John´s Co Cathedral. 

Malta är allmänt känt för Ordern av St John’s riddare, som ursprungligen inrättades för att bota sårade soldater vid korstågen. Det var riddarna som grundande huvudstaden Valletta och utvecklade kulturarvet 

Staden är en turistmagnet som samlar mängder med folk från världens alla hörn.  När blodsockerhalten har sjunkit ner till knäna tar vi in på en liten restaurang, väljer enkla maträtter i hopp om snabb servering. Men så typiskt när hungern är som störst blir det naturligtvis en lång väntan och efter ytterligare påstötning i köket kom så äntligen den första pastan. Fesljummen mikrad blaskpasta serverades nonchalant på vårt bord, resultatet blev omedelbar pastaretur tillbaka till köket. Nu var det så kallade måttet rågat och vi lämnade stället lika hungriga som när vi kom. I ögonvrån kunde vi se hur andra nyanlända gäster snabbt serverades vår fesljumna blaskpasta utan att behöva vänta, vilken tur för dom. 

Nationalrätten på ön är kanin. Huvuddelen av köttproduktion kommer från kaninuppfödning. Vi har interna diskussioner och får olika information huruvida de vilda kaninerna på Malta jagas eller inte.  

När jag är ute och hänger sopor, ja på Gozo hänger vissa sopor som vi hänger tvätt i Sverige. Vår granne Paul rättar min sophängning, jag passar på och frågar om kaninerna på Malta. 

Paul berättar att kaninjakt är förbjudet eftersom stammen är liten på ön men under fågeljakten som är en av Maltas traditionella favoritsport skjuts även kaniner trots förbudet. Fågeljakten är ett betydlig större problem än den förbjudna kaninjakten. Flyttfåglarna har sina huvudstråk över Malta och skjuts under flyttvågen mellan Afrika och Europa.   

Malta får mycket uppmärksamhet för sin fågeljakt och de skjuter flest fåglar per kvadratkilometer av alla EU-länder runt Medelhavet, men i totalt antal skjutna fåglar är länder som Italien, Grekland, Frankrike och Kroatien betydligt värre. 

 För något år sedan sköt en illegal jägare en fridlyst Tornfalk som landade mitt på en skolgård med lekande barn. Efter stor uppståndelse bland fågeljaktmotståndarna avslutade premiärministern jaktsäsongen med omedelbar verkan.  I fjol röstade Maltas befolkning för en fortsatt jakt på vårfåglar i landet. Det är främst vaktlar och turturduvor som skjuts.

Vi njuter av den lugna atmosfären i Xaghra. Det enda som stör lugnet en aning är fyrverkerierna som pågår nästan varje kväll. Byborna är mycket förtjusta i smällare och börjar att fira långt innan den stora by festen den 8 september till minne av byns helgon Marija Bambina.  

Vi är glada att vi valde Gozo istället för själva Malta. Här är behagligt, mera stillsamt, mindre turister och enkelt att välja vad man önskar, strandliv, åka på utflykter, dyka, läsa böcker eller som vissa bara sitta i svalkan under takfläkten i stenhuset.  

Tack Gozogänget för en trevlig vecka.