Dimaro Italien

Tidigt på mornarna är det alltid bäst, när man jobbar som ”magförman”. Det är lugnt och behagligt, stillsamt men ekande tomt och totalt innehållslöst. Men morgonstund har guld i mun säjs det så innan solen går upp kommer det plötsligt porlande bubbelvatten från den italienska vattenfabriken i Pejo. Välsmakande fräscht, rinner vattnet ner genom halsen och vidare ner till mig, det är mycket enkelt att hantera bara att skölja runt på väggarna och skicka vidare via tarmsystemet direkt till blåsan. Sen blir det åter tyst, det hörs ingenting uppifrån, verkar som det dröjer till nästa pass. Ett par timmar senare brakar det löst, mörkt fullkornsbröd, marmelad, flottiga bacon, ägg, yoghurt, müsli, färskpressad juice, svart kaffe Lungo med en kletig Croissant. Nu är det mycket jobb, det ska blandas till magsaft och sorteras kolhydrater, fetter, proteiner och små satans vitaminer hit och dit. Det mesta funkar men den kletiga croissanten får jag sparka ut i blindtarmen.   

-Vad tusan ska man ha Croissant till? 

Matflödet upphör, det dröjer en stund sedan hör jag röster och plötsligt kläms magen ihop och pressar ihop maten i magsäcken som snabbt trycks uppåt, absolut helt åt fel håll, snabbt stänger jag till spjället i magmunnen samtidigt som jag skymtar ett par stora händer som knäpper ett par skidpjäxor. 

Mitt på dagen är det åter tomt i magsäcken flera kroppsdelar ropar efter ny näring. Efter lite tjat på hjärnkontoret kommer det ner klet spagetti Bolognese med en blaskig lager av italienska märket Forst. Spagettin är lite trasslig men tystar muskelfolket medan ölen  stimulerar smaklökarna och hjärnan sätter levern i arbete. 

Senare på eftermiddagen anländer pizzaslices, oliver, osttärningar, pickles och norra Italiens nationaldryck, mousserade Aperol Spritz, bittersöt aperitif, fräsch törstsläckare tycker hjärnkontoret. Vi i magsäcken far illa vilken himla soppa som rinner ner, en liten del smyger vi in i  blindtarmen, ingen som helst näring i den här sörjan, huvuddelen av innehållet raka vägen till avloppet. 

På kvällen, får vi ner grönsaker.  

– Vilken skillnad det blir i verkstan, nu snackar vi verkligen godsaker.  

 Sallader i massor, Rucola, Lollo Rosso, Jungfru, Frissé, tomater, strimlade morötter, kallpressad olivolja och en mängd grönsaker. Vi har party i magsäcken, hela teamet i magen  jublar. Kvällen avslutas tyvärr inte i samma glasnost. Det levereras nu dallrande brylépudding, tårta, grädde, glass, chokladsås, Ammaretti, kletkakor och på toppen av detta GRAPPA, fy faan vilken tillställning. Hela matsmältningsgänget får jobba stenhårt. Gallblåsan gnäller av vredesmod, alla på matsmältningsbandet, levern, tunntarmen, tjocktarmen, ända ner till avloppskanalen i källaren kämpar hårt och ringmuskeln i  analöppningen protesterar högljutt.  

Skidåkningen då. Det är arton år sedan det var en sådan här fin skidsäsong i de italienska Dolomiterna i slutet av mars. Väldigt  mycket snö, blå himmel, kall väderlek och rejält med minusgrader ger ett perfekt underlag med den absolut bästa skidåkningen säger Olimpiu Fitu. Han har arbetet som bartender och skidlärare under mer än tio års tid på Sport hotell Rosatti i Dimaro. Vi kan bara hålla med honom, på nytt en fantastisk vecka i de italienska Dolomiterna. 

Hotellägaren Ricardo har uppdaterat sin bilsamling med ytterligare en Ferarri som står i ett visningsrum bakom en glasruta i matsalen. Vid spaanläggningen är en ny Ferarri, Formul 1 simulator installerad. Den röda Ferrarin provkörs av de flesta i skidgänget med blandad framgång men klart snabbast bakom ratten i simulatorn på den italienska Monzabanan är vår egen Frans Klammer. Han slog oss andra med bred marginal, 1 min 40 s på den snabba banan med topphastigheter en bra bit över 300 km/h.  

Brukligt blev det också en cykeltur i bergen, förträffliga vyer, lite medvind med strålande solsken uppför fina bergsvägar upp mot Pejo. På tillbakavägen vid nedförsåkningen tillbaka mot Dimaro är det mycket frostigt i fartvinden, detta beroende på flera minusgrader och ”lite” väl tunn klädsel. Finspångscyklisten räddades av det klassiska tricket med en plastpåse på den blåfrusna bringan innanför t-shirten. 

Sedvanlig avslutning vid sista middagen med veckans ord som kunde sammanfattas med följande termer av gruppen: 

Beslutsamhet, Hänglåset, Plastpåse, Färgglada, Hosta, Da-Capo, GP-Ässen, Föret, Helhet, Funkar, Carvingsvängen och Rumme. 

Framröstad segrare  med ordet GP-Ässen skrivet av Leffan egenföretagaren från Linköping.
Ordet antyder på säker navigation i skidsystemet Campiglio Dolomiti Di Brenta samt Grand Prix lycka i simulatorn på Monzabanan. 

Tack alla för en mycket trevlig vecka. Ses vi i Italien nästa år?