Brunos Gîte

Start från Nogaro

Fasen, vi försov oss! Vaknar inte förrän 07:00, och i pilgrimsuniversum känns det som att vi missat halva dagen. Men ingen panik – vi kommer bara fram en timme senare, och det är knappast världens undergång. Vi släpar våra grejer nerför trappan och får i oss en klassisk fransk frukost: yoghurt, flingor, bröd, marmelad och kaffe. 

Ryggsäckarna laddas med ett ordentlig lunchpaket– tomater, mörkt bröd, ost, tonfisk, äpplen, bananer, snacks – you name it. Dagens etapp är dryga 25 kilometer utan service så det gäller att ha med lite förnödenheter.

Efter 8 kilometer passerar vi en lada där någon vänlig själ satt ut termosar med kaffe. Vi lägger några mynt i donativo asken och unnar oss en kopp kaffe med våra medhavda äpplen. Där dyker även Dominick, Martin och ett franskt par upp, och det blir lite mingel. Martin tipsar om en genväg längre fram, och vi träffar även Birgitte – första danskan på resan. 

Bildtext, Paus för Pèlerins, Donativoasken, Birgitte från Danmark

Vid 16 kilometer börjar magen knorra och vi siktar in oss på en eventuell snackbar, men nej då – stängt. Söndag, såklart! Typiskt. Vi hittar en bänk och slänger ihop en gourmetlunch av bröd, tonfisk, majonnäs och tomater. Hur som helst allt smakar ju gott ute. Medan vi mumsar i oss dyker plötsligt en man upp med en röst som kunde varit med i en actionfilm och presenterade sig:

– Hallo, my name is Sam, from Minnesota.

Sen kom det tältande franska paret, Odile och Jean Luc, och snart sitter vi alla där som ett litet pilgrimsgäng. Och mitt i detta trevliga möte började det såklart regna – ordentligt. Så vi söker skydd under tak och äter upp det sista av vår matsäck medan regnet smattrar mot taket Lite spontant pilgrimsmys mitt i ösregnet.

Bildtext, Gourmetlunch, Pilgrimsmys vi tillsammans med Sam från Minnesota, Odile och Jean Luc från Frankrike.

Resten av vägen till Barcelonne var… tja, vad ska man säga? Lång och rak. Kilometer efter kilometer av platta, spikraka grus- och asfaltvägar, kantade av majsfält, sojabönor och vindruvsodlingar. Inte vykortsvacket precis och dessutom mördande trist.

Brunos Gîte

Efter 26 kilometer stapplar  vi äntligen in i Barcelonne och får vänta en stund innan Bruno, vår host, välkomnar oss till sitt privata Gîte. Vi får en våningssäng i ett rum med totalt sex våningssängar – pilgrimslivet deluxe!

Bildtext, Brunos Gîte, vårt sovrum

Och middagen? Den trevligaste hittills. Bruno, som inte kan ett ord engelska, skapar ändå en magisk stämning med hjälp av en översättningsapp i sin telefon. Plötsligt kan alla delta i samtalen och det är riktigt kul att återse våra kompisar Dominick, Odile och Jean Luc alla från Frankrike. Dessutom får vi träffa Karl från Liverpool, som är imponerande på riktigt. Han har vandrat från Le Puy till Barcelonne på 13 dagar, (ca 650 km) med ett snitt på 50 km per dag. Vi själva planerar att nå Santiago på tre månader, men Karl tänker klara av det på 35 dagar. Helt galet! Efteråt ska han möta sin fru i Porto för en veckas semester. Sjukt imponerande, frågan är om det är klokt.

Middagen består av chips och vin, sallad, potatis med korv, ost och glass. Och när vi tror att det inte kan bli bättre drar Bruno fram hemgjord sprit på sjuåriga oliver, lokal Armagnac och någon mystisk bladbrygd ur en balja. Helt galet, men också fantastiskt.

Bildtext, Middagsgäster Dominic, Jean luc, Odile, Karl, Frank, Thomas, Caroline, Nilla: Karl från Liverpool :Dominic, Jean luc, Odile :Brunos kök :Johnny från England o Thomas : Bruno spelar ståltrumma : Dominic är lost läser kartan

Det här är vad pilgrimslivet handlar om – gemenskap, överraskningar och fantastiska möten.

Dag 33

Dag 33 är nu avverkad vi har nu vandrat 67 mil och vi befinner oss just nu i Arzacq. Fötterna får ju en del stryk men mår hyfsat bra efter omständigheterna. Vi har nu en veckas vandring kvar till den spanska gränsen.

Bon Chemin