Blixtvisit i Sverige
Efter snart tre månader på vandring var jag tvungen att ta en paus för att åka hem och vara med på vår reunion – 51 år sedan vi slutade grundskolan! Ett halvt sekel har gått sedan jag senast såg många av mina gamla klasskamrater. Och om jag ändå ska hem på blixtvisit, varför inte passa på att träffa barn och barnbarn också?
Mot Rimforsa
Lördag natt. Klockan har just slagit ett, och León är i full festyra. Folk överallt, skratt ekar mellan husen, och barerna svämmar över av glada människor. Jag kämpar mig fram som en pilgrim i en lite annan typ av procession – mot nattbussen till Madrid! En timme senare är jag ombord, redo för fem timmar i minimalistisk komfort. Beinutrymmet? Låt oss säga att det lämnar en del att önska.
07:20 kliver jag av bussen på Madrids flygplats, stel som en staty men ändå taggad. Flygplatsen är gigantisk, men jag hittar gaten som på ren magkänsla. Snart är jag i luften med Iberia på väg mot Stockholm. Väl framme tar jag Mälartåget till Flemingsberg och får en kort men underbar kväll med barn och barnbarn. Skratt, kramar – en snabb familjedos innan jag hoppar på nästa tåg och buss mot Rimforsa.
I Rimforsa, i den gamla gårdslägenheten, väntar en fantastisk middag med goda vänner. Den möraste oxfilén jag ätit på länge, och samtalen glider från hemflytt och gamla träplankor till allt mellan himmel och jord. Sakta men säkert börjar tröttheten ta över, och när jag äntligen får sjunka ner i min egen säng – ren och skär lycka.
Bildtext: Boardingkort, Går ombord på flighten till Madrid, På Arlanda flight till Madrid, Ett av Iberias flygplan, Alsa buss anländer Madrid, Mälartåg mot Flemingsberg.
Reunion
Måndag är det dags: reunion på Storgården! 51 år sedan vi tog avsked från grundskolan. När vi träffas känns det dock som att bara ett sommarlov passerat. Vad har folk gjort under femtio år? Allt möjligt, förstås! Det blir en fantastisk eftermiddag och kväll, och jag inser ännu en gång hur märkligt fort tiden går.
Bildtext: Klass 9 D från 1973 närvarande på Storgården , övre raden Olle, Christer, Thomas, Lennarth, Arne, Christer, Kjell, mellanraden: Elisabeth, Ann-Marie, Kjell, Erik, Boije, Kenneth, Monica, Nedre raden: Susanne, Sylvia, Anita, Susanne, Eva, Marie, Rosita, Susanne, Inga – Lena.
Carro njuter i Leon
Tisdag morgon, kl. 05:00, är jag på språng igen. Blir skjutsad till Linköping, tar tåget till Arlanda, flyget till Madrid och till sist nattbussen tillbaka till León. Under tiden jag flängt fram och tillbaka har Carro njutit av några välförtjänta vilodagar i en mysig lägenhet i centrala León. Hon har läst engelska böcker, sovit ut, lagat egen frukost, gått på gudstjänst och utforskat staden i sin egen takt.
Bildtext: Nöjd Carro med sheescake, köket i lägenheten, Läsböcker i Leon, Bokhandel med engelska bäcker, Katedralen i Leon, Frukostomelett i lägenheten, Procession på väg till katedralen, Katolska präster i katedralen
Skönt att vara igång igen
Tisdag natt är jag äntligen tillbaka i León, och på onsdag morgon, efter fyra intensiva dagar, är vi återigen på väg mot Santiago. Utvilade och redo – åtminstone Carro. Själv känner jag mig mest som en urvriden disktrasa efter allt resande, men skönt att vara igång igen!
Säsongen tar aldrig slut för pilgrimerna men tunnas ut på vandringsleden senhöst och vinter. Vi har gjort ett par vandringsdagar sedan León, och ikväll har vi hela härbärget, en sovsal med fjorton bäddar, helt för oss själva.
Bildtext: Carro helt ensam i sovsalen, Carro fyller vattenflaskan, Väg över den spanska Mesetan, Caminosten visar 300 km till Santiago, Pilgrimer en tidig morgon, God Paella till middag vid Albergue Camino Frances.
Dag 79
Dag 79. Efter min blixtvisit hemmavid och Carros totalt fyra vilodagar i Leon. Har vi nu gjort en omstart och har nu vandrat några dagar. Vi är nu i El Camino de Santiago El Acebo 10 kilometer före Ponferrada. Fram till nu har vi avverkat 1400 kilometer.