1000 km till Santiago

Vi börjar vänja oss

Efter nästan en månads vandring har vi börjat vänja oss vid detta liv. Kroppen har slutat protestera när dagarna blir långa och ryggsäcken som kändes lite tung och ovan i början har nu förvandlats till en trogen följeslagare. Den extra vikten känns nu mer som en del av oss, som om vi plötsligt skulle sakna något om vi tog av oss packningen. Benmusklerna har anpassat sig till de franska stigarna, och även om fötterna ibland protesterar lite försiktigt, så fortsätter de troget framåt. Uppförsbackarna känns lättare, och vi har verkligen börjat njuta av att tillbringa hela dagarna ute i naturen. Särskilt morgnarna, med de första krispiga timmarna, är helt underbara.

Bildtext, Bilder tagna under sträckan mellan Lectoure och Montreal du Gers.

De franska Gîtena

De franska boendena, eller Gîtena, som de kallas här, är verkligen charmiga. Ofta drivs de av människor som själva har vandrat pilgrimsleder och nu öppnar sina hem för oss vandrare. Varje kväll bjuds det på gemensamma trerätters middagar, där atmosfären är både gemytlig och… en smula utmanande för oss som inte behärskar franskan. Via Podiensis är full av fransmän, och de, som bekant, håller hårt på sitt språk. Att prata engelska är för dem lite som att erkänna ett nederlag, så även de som kan språket pratar ibland lite motvilligt.

I den lilla staden Lectoure, i hjärtat av Occitanien, har vi tagit in på ett Gîte som drivs av Aurelien. Han har öppnat hela sitt hus för pilgrimer, och vi fyller nu alla rum förutom hans privata sovrum. Det är fullbokat med åtta bäddar, och vi bor på andra våningen i ett rum för tre, med gemensam toalett och dusch på bottenvåningen. Aurelien är själv en erfaren pilgrim som har vandrat många leder, bland annat Le Puy till Santiago. Han älskar att träffa nya människor varje dag, men medger att det är ett tufft jobb – dag ut och dag in, från april till slutet av oktober. Han har drivit sitt Gîte i fyra år nu, och även om det är slitigt att servera middag och frukost till pilgrimer dagligen, tycker han att det är roligt att möta så många olika människor från olika delar av världen.

Bildtext, Dörren in till Gite Le Pas Sage, Aureliens kök, Aureliens vardagsrum, Vårt 3-rum, Utgång i gränden

Vid middagen sitter vi tillsammans med Elisa från Belgien, Marine och Céleste från Frankrike, Jean Yves från Belgien, samt Benoit och Louis-Marie från Frankrike. Maten består av sallad, couscous med kikärtsgryta och avslutningsvis pannkakor. Det är en skön mix av människor och just ikväll flyter samtalen mera på engelska tack vare belgarna.

Bildtext, Pilgrimssallad, Marine o Celeste från Frankrike, Jean Yves från Belgien, Benoit och Louis-Marie frånFrankrike, Elisa från Belgien, Vikingarna från Sverige, Auerelien.

När oktober är över, stänger Aurelien dock sin dörr för att ge sig ut på egen pilgrimsvandring – och den .pausen är förmodligen minst lika välbehövlig som hans passion för att träffa folk. Jag antar att efter att ha umgåtts med oss pilgrimer dag ut och dag in, känns några månader på egen hand som ganska skönt ändå.

Bilder under vandringen dag 23 – 27

Bildtext, 1000 km till Santiago, Carro plockar fikon, Ibland regnar det, Carro och Elisa från Belgien, Kaffe och Croissant, Pilgrimerna, Goda fikon, Katedralen i Condom, Inuti Katedralen, De fyra musketörerna utanför Katedralen i Condom, Bönderna vänder på ortsskyltar i protest mot regeringen.

Dag 28

Dag 28 är nu avverkad vi har nu vandrat 56 mil och befinner oss just nu i Montreal – du – Gers. Idag passerade vi avståndsskylten där det står 1000 km till spanska Santiago, det går sakta men säkert framåt.

Bon Chemin